Dagens Nyheter – 8 oktober 1874, sida 2

LA skrifvit till professorskan, med förfrågan om hon vill följa mig. i; — Flicka! Gubben förde henne fram till fönstret, och vändande hennes ansigte mot dagern, betraktade han henne med forskande blickar. — Har ingenting förefallit? Döljer du ingenting för mig? frågade han. Hon strök sig med banden öfver pannan. — Hvad skulle väl ha händt? genmälde hon helt lugnt och obesväradt. Dansen i förening med hettan och dön kyliga nattliftenhar fskadat min holsa. Om jag följt ditt råd, så skulle du nu ej boböfva vara orolig för min skull. — Gad hjelpe dig, mitt barn, och måtte rosor snart blomstra upp på dina kinder. Var nu blott försigtig, bör du det. Hon lofvade det med hand och mun. En hos jägmäbtaren anställd gosse förda den hvita hästen fram och tillbaka framför terrasien. Hermance : måste begifva rig hem, ty man väntade främmande, och dessutom ville hon säga farväl åt baron Wildenbausen, hvilken skulle resa på dqvällen. Hon visste mer än väl, att hon ej mer skulle träffa honom — hvarför hade hon oljost företagit denna ridt? Den smärta ryttarinnan vinkade en sista afskadsbelsning till sin ferbror och galopperade Hästigt skogsvögen framåt. Ljudet af hofslagen bortdog,