— Nej, jag tackar, inte i dag; vi ha inte vinter nu, svarade Erik Jansson och kunde ej låta bli att småle, så allvarsam han än brekade vara. — I undren väl, mina vänner, sade nämdemannen vänd till do öfriga, att rusthållaren och jag blifvit så goda vänner, fastän jag förut varit hans fiende; Men det är honom I alla khäfven att tacka derför att I nu sitten här, Och hu började han berätta allt hvad grannen sågt honom om de gropar han hade gröft åt hustru och barn, och i hvilka han sjelf fallit. Men historien om grisen teg han med. När mor Greta och sällskapet i öfrigt fingo höra, att nämdemannen kände deras finansoperationer med hans egendom, så försvann med ens hvarje tvifvel om hans förstånd och de började tvärtom finna att han blott hade alltför mycket deraf. Matbitarna fastnade i halsen på mera än en, och mor Greta brast i gråt. — Lugnen er, sade Zachris Pehrsson fryntligt. Felet är lika mycket mitt som edert, och jag tänker icke stämma er till tinget. Tvärtom skall jag hädanefter godvilligt gifva hvad I förut på smygvägar sökt komma åt. Mina söners arrenden minskar jag för hvar och en med en fjerdedel af summan, och mina mågar skola hvardera få två tunnor hvete, så snart skörden blifvit inbergad. Du och jag, min gumma, fortfor han vänligt, i det han vände gig till henne, vi få talas vid, när vi komma på tu man hand. Nu blef det, må tro, en glädje kring hela bordet, Mor Greta fällde tårar, men det var glädjetårar. Sönerna drucko skålar för sin hederlige far, och mågar och döttrar tillönskade honom ett långt lif. Det var fröjd i hjertan och pokaler. Själaförnöjd åsåg Erik Jansson :den allmänna glädjen. — Det var ändå en lycklig händelse med grisen, hviskade han till Zachris Pehrsson. — Tyst! bad denne. Jag tror så med, men jag vill ändå ogeroa höra talas derom. -Och de båda gubbarne hade rätt. Händelsen med grisen blef till lycka för Zachris Pehrsson. Ty förut hade ban sjelf ansett sig för lycklig, men nu blef han det i verkligheten. Förot var. han rik på penningar : blott, men nu blef han rik äfven på välsignelser och förböner, Och de varorna äro kuranta ätven på andry sidan grafven. Ej heller blefvo hans penningeinkomster förminskade. Nu behöfde intet säljas ur huset för underpris. Mätt af år och lefnadsglädje, har nu Zachris Pehrsson gått till sina fäder, men han har många själsfränderi lifvet. Mera. än en gång har jag hört bönder berömma sina hustrur, derför att dessa sköta hushållet, utan att dertill begära ett öre. Jag skulle önska att någon af dessa bönder komme att läsa min lilla historia om en grig. :