öfverfallen af en för honom okänd yngre mansperson, hvilken tilldelade honom två örfilar, så att han fölltill marken, hvarefter mannen kastade sig öfver, honom och beröfvade honom ett silfvercylinderur, som han hade i västfickan. Tengblad sade sig ej ha gjort det ringaste försök att afvärja rånet; ej heller hade han ropat på bjelp, emedan han ej ansåg det passande för en kronans karl. Emellertid gjordes förfrågningar hos mångelskorna på Rödbodtorget. De sade sig hvarken ha hört eller sett någonting. Tengblad ansåg dock ej en uppgift nog. För honom voro alla onda ting tre. Han kom sedermera med en annan berättelse, att han blifvit öfverfallen af tre karlar, och derpå med en tredje, att han bakifrån blifvit öfverfallen och kastad i gatan af en mansperson — örfilarne hade han nu glömt. Till råga på allt berättade han ett par dagar derefter att han någon timme efter det rysliga rånet, Rå Karl den 13:des torg mött en mansoe hvilken beskedligt lemnat honom hans locka tillbaka och derefter begifvit sig i väg. Kort derefter anförtrodde han dock polisen, att mannen ville sälja klockan till honom. Tengblad, full af argan list, sade sig vilja köpa den, men. närmade sig på samma gång Jakobs vaktkontor. Plötsligt frågade den okände: Hvart bär det af? hv: Teugblad svarade: Till vaktkontoret, ty klockan miste jag nyss.. Då begaf sig den okände i väg som Jehu. Poliskammaren gaf Tengblad en välbehöflig moralisk aga för hans försök att slå dalkarlar i en så allvarlig institution: Groft öfvervåld. Vi omnämde för några dagar sedan, att skräddaregesällen Erik Säfström från Sundsvall den 1 dennes kl. 1(, 9 e. m. anträffades liggande vid Nybrohamnen, så illa misshandlad, att han genast derifrån måste afföras till Serafimerlasarettet, der han fortfarande vårdas. Hans venstra öga hade npmligen blifvit nästan alldeles utskuret ur hufvudet. ; Det inhemtades sedermera, att Säfström samma eftermiddag våldet skedde varit sedd på åtskilliga krogar i sällskap med en gardist vid Andra gardet. Senast hade de innevarit å krogen nr 11 Kaptensgatan. Beskrifningen på Säfströms sällskap öfverensstämde till alla delar med ERE nr 67 vid major Ströms kompani Carl ridolf Andersson, en person, hvilken förut blifvit straffad derför att han mot annan person dragit lifsfarligt vapen. Inom regementet erhölls den upplysningen, att Andersson samma dag våldet rodde vistats utom kasernen och att han hemkommit kl. !, 9 på aftonen. De uniformspersedlar Andersson haft på sig blefvo derefter undersökta, och befunnos dervid, dels baktill å högra tröjärmen två små, röda fläckar, synbarligen af bloddroppar, och idels framtill å högra byxbenet öfver fotvfisten 4 å 5 något större, röda fläckar, antagligen jemväl af blod. De senare voro dock mindre märkbara, möjligen i följd af försök att utplåna desamma. Med anledning häraf togs Andersson i förhör. Han medgaf att han omnämda dag från kl. 3 till 3, 8 e. m. sällskapat på åtskilliga krogar med en skräddaregesällj hvars namn han genom en annan person fått veta vara Säfström. ; Kl. 3, 8 skildes han dock från honom utanför en krog å Riddaregatan; någon krog å Kaptensgatan besökte han ej den dagen. Han förnekade att ega den ringaste kännedom om det våld, som mot Säfström utöfvats. Rörande uppkomsten af de å hans uniform befintliga blodd äckarne kunde han ej afgifva någon förklaring. Två tjensteflickor å krogen nr 11 Kaptensgatan hafva försäkrat, att Andersson och Säfström imnevoro: å krogen vid 8-tiden på qvällen. En tredje tjensteflicka derstädes såg kl. , och !, 9 en mycket blodig person, klädd i hatt, antagligen Säfström, komma gående från Strandgatan och begifva sig i riktning mot Nybrogatan. Andersson förklarade derefter, att han möjli-fen innevarit å krogen vid Kåptensgatan; dock unde han, som om qvällen varit afstarka drycker öfverlastad, ej påminna sig det. I fredags infann sig å Jakobs vaktkontor en arbetskarl och öfverlemnade en plånbok med diverse inneliggande räkningar m. m., under förmälan att han upphittat densamma å Ladugårdslands Strandgata, midtför Andra gardets kaserngård. Denna plånbok har Säfström igenkännt vara. sin. Han sade sig under sällskapet med Andersson ha haft den förvarad i sin rockficka, men visste ej, om den blifvit honom frånstulen vid det tillfälle han blef misshandlad. Förlop: pet vid sjelfva misshandlingen kunde han ej påminna sig. En skräddaregesäll, hvilken en del af eftermiddagen sällskapat med Säfström och Andersson, har förklarat, att plånboken varit för en hvar synlig uti immerfickan å:Säfströms: påbafda rock och lätt kunnat leda till det antagandet, att densamma innehöll penningar. Det synes antagligt, att gardisten Andersson, efter det Säfström blifvit drucken, misshandlat honom, i afsigt att tillegna sig hans penningar, samt att han, efter hemkomsten till kasernen, då han fann att plånboken ej innehöll någonting af värde, vid något tillfälle påföljande dåg kastat den, möjligen från kaserngården, ut å Strandgatan, synnerligast som det torde vara mindre anta ligt att plånboken, om den tappats. der: TT en förut, fått ligga qvar långt inpå foljande gen. Andersson var i får inkallad för poliskammaren, men vidhöll fortfarande sitt förnekande. Ransakningen uppsköts till nästa lördag. ; Andersson är häktad inom regementet SEE RANE NN