Dagens Nyheter – 6 oktober 1874, sida 2

— Jag vill köpa litet af dig, svarade mor Greta och tummade på en femma; som hon hade i handen. ; — Är det icke det jag alltid sagt? yttrade mannen med ett förnöjdt leende. Det finnes icke i hela Roslagen en så rar gumma som min. Aldrig begär hon något af mig, hon köper hvartendasta grand. Mor Greta såg något brydd ut vid denna komplimang och for med handen öfver ögonen. Hade den förtjuste mannen varit något skarpsyntare, skulle han ha sett att det var en frambrytande,tår, som hans hustru undertryckte. : — BSista stadsresan betalade sig bra, fortsatte nämdemannen och visade hvad han hade fördolt under psalmboken. Men det skadar icke att få litet till. Hvad är, det du nu vill ha, kära mor? — Fyra kappar blandsäd åt hönsen och en fjerding hvete till skorpor och småbröd, Kom ihåg att taga med hvetet, ifall du sjelf skulle fara till qvarnen nästa gång. — Var säker på det. Men har du icke mera att betala med än den der? Han pekade på femman. . — Inte nu, kära far, men du skall snart få resten. Jag ville icke skicka mina ägg till sten i går, emedan de nu gälla så litet. Men nästa gång hoppas jag att de åter ha stigit. — Åhja, du har god kredit, sade den åldrige mannen och tog vänligt femman af sin hustru samt lade den till de öfriga sedlarne. I eftermiddag skall jag mäta upp åt dig. Nu har jag icke tid, jag måste bort. — Hvart skall du gå? — Till mågen nr 2 Han bjuder mig väl på middag, kan jag tro. Han är så förtjust i svärfar kantänka. Du behöfver således ej laga någon middagsmat för min del. — Men var du icke hos honom i går också? — Nej, det var hos nr 1. Jag håller nog räkning på dem, må du tro. . Dermed steg han upp, inlåste penningarne i pulpeten, öfvertygade sig noga att den var riktigt stängd, tog nyckeln ur. och beregdde sig att jemte hustrun lemna rummet. Men innan han hunnit utföra detta beslut, slogs. kammardörren ,upppå vid -gafvel och ladugårdspigan inrusade med andan i halsen och det röda håret upprest mot himlen. — Husbon, matmor, lillgrisen är död! — År du tokig, flicka? trågade Zachris Pehrsson och stötte hättigt i golfvet med sitt spanska rör, som han nyss nedtagit från väggen för att begagna vid sin tillämnade utflykt. Det var lycka för den rödhåriga ladugårådspigan, att husagan nu är afskaftad. — Berätta, bad den lugnare matmodern. — Jo, sade den djupt bedröfvade pigan, husbon, matmor: mins de der grisarne som blef födda senare. än .de-andra och som såldes allihop utom den som vi behöll qvar. Lillgrisen vet jag, fastän han var bra stor nu. Jag hade honom: in i stian i går qväll, ty de ndra grisarne voro. elaka mot honom, och jag tordes ej låta honom vara ute med dem öfver natten, då jag ej kunde se till dem. — Nå? sade mor Greta. — I går qväll gaf .jag honom mat och då var han lika frisk och rask som jag. I morse mjölkade jag korna och silade upp mjölken. Sedan gick jag till stian för att släppa ut grisen: Och då vg sr — Och då? upprepade båda makafne. — Och då låg han på golfvet stensmickande död, inte vet jag, om han fått skott eller hvad det är, ; — Visst är det skott, brummade Zachris Pehrsson: — Jag har många afundsmän, och de ha väl haft något satans trölltyg för sig. — Emellertid skola vi se på honom. Alla tre följdes åt till stian. Den rödhåriga ladugårdspigans ord voro blott alltför sanna. Den ännu i går så muntre och liflige grisen låg nu bleky kall och död:: j Om det. är sennt, att den dör en säll död, som efterlemnar gråtande och sörjande vänner, så dog verkligen denne gris en säll död. Ty. mor, Greta. fällde tårar vid hans lik, och -Zachris Pehrsson. hade ej varit. så djupt bedröfvad alltsedan den, der fatala händelsen vid Rosenkälla, . a —F-—dt tyg! sade han. Nu måste jag skickaostadsbud i morgon dag, fastän vi hade ett i går. Det går för tätt på mina stackars hästar. Slagta grisen, mor! Jag Hoppas, att det ej fins något fel ini honom; så att man kan se att han blifvit sjelfdöd. Det blir godt nog åt stadsborna. Och ormed lemnade han det lilla huset, hvari grisen sof flen eviga sömnen. j — Hör på, far! ropade hans hustru efter honom... Jag. vet att grannas skall slagta en gris i dag, hvarmed han ämnar sig till stan i morgon. Kunde vi icke bedja hotom att taga med vår gris, så slipper du skicka enkom bud: i om -— Reta mig icke, Greta, sade han. ) Förr kastade jag hundra riksdaler i spiseln, än jag begärde en tjenst af Erik Jansson. Nämn aldrig mera hans nämn. -— Och ännu en sak. AV a va NT Pra hh je sa . tva OR a Djupt förnärmad vände nämdemannen sig