Dagens Nyheter – 6 oktober 1874, sida 2

RT OS a TA SENSE äf Fr. Fm. I. Grannarne. Forts. En vacker julimörgon, innan skördanden ännu begynt, satt Zachris Pehrsson i den lilla kammaren innanför stugan. Han var ensam och förehade den angenäma sysselsättningen att räkna de gröna och röda, som sista stadsresan inbragt. — Lycklig den, som kan spara sin säd till sommaren derpå, sade han för sig sjelf. Herrens välsignelse är med mig. I dag har jag råd att röka en pipa tobak. Då knackade det på dörren. Zachris Pehrsson hoppade till på stolen, der. han satt, hopvecklade hastigt sedlarne, lade den öppnade psalmboken öfver dem och låddes, som -om han vore sysselsatt att läsa deri. Derefter brummade han ett buttert: — Stig in! Z Dörren öppnades, och åen andre i ordningen af hans söner inträdde. Fadrens anlete mulnade vid hans åsyn. — Åh se, herremannen! mumlade han. — God morgon, far! sade sonen vänligt och öppet. Nämdemannen teg. — Det är ett herrligt väder, fortsatte sonen, utan att låta afskräcka sig och satte sig ned. Pågår det så här, kommer rågen strax ofvanpå höet, och vi få mycket att göra. — Jag kan sjelf se att vädret är vackert, genmälde ZachrisPehrsson och vände med Wiftighet några blad i. psalmboken. Hvad vill du? — Ni vet min nyodling, far, de der sanka ängarne, som jag utdikat. — Ja, gunås. — Nu ligger stor makt uppå att få dem väl upplöjda. På herrgården är en vermlänning, som nyplöjt åt patronen. Han slutar der i dag. Jag har tänkt att anlita honom indsn slåttern ännu börjat, medan jag har tid att sjelf bjelpa till: 4 — Och till det der vill du låna penDiNngar dess sne oo 4 — Det är derför jag kommit hit. Jag behöfver.50 riksdaler. — Hör du, pojke! du vill spela herre och till sist kommer du i fattigstugan. — Men förstår icke far, att första skörd kommer att rikligt betala hvad jag nu påkostar. — Jet vet jag icke, men jag vet att en styfver nu är bättre än tio imorgon. Imorgon är en skälm.Och det vet jag, att som du gör, ha hvarken farfar, far eller jag gjort: Också har ingen af oss behöft springa verlden omkring för att låna en femtia. Den som spar han har. — Men härvidlag är vinsten så påtaglig. — Gammal är äldst; skall jag säga, pojke. Men du har alltid varit em slösare och sökt spela herre: 7 — Jag har aldrig brustit i arrendet, far. — Det råder jag dig ej heller att göra. Men jag har länge sett min förargelse på på dina. tilltag:.J höstas tre år sen köpte du en ny sele. — Den gamle var oduglig. — Du hade kunnat laga den. Så brukar jag. Hvad gör: det, huru selen ser ut, om blott folk vet att det är en burgen karl, som eger den. I våras jett-år ben köpte du suerfint fosfor: eller hvad den der martyrian ette. a — Huperfosfat menar far. Men också ser min höstsäd lefvande ut. Farmåste sjelf medge. det. Får. jag blott lyckligt in den så får jag rikligen tillbaka hvad jag påkostat. — Jag tänker att höstsäden .kunnat bli lika vacker äfven om du ej köpt det der spektaklet som herrarne lura. på bönder. Och nu slutligen ämnar du betala en vermlänning för plöjning, liksom du ej kunde plöja sjelf, — Icke så bra som han och derpå beror det. — Jag säger dig ännu en gång, att du är på vägen till fattigstugan. mig får du icke låna något. Jag har inga penningar att kasta i sjön. -— Är det ert sista ord, far? — Mitt första och mitt sista. Adjö med dig pojke, och kom aldrig åter med dylika galenskaper. N ; — Som ni vill då, far! sade sonen och reste sig. Det är fars egen jord; som jag ville förbättra. Adjö! Den unge mannen kastade en bedröfvad blick på sin far och lemnade kammaren. Tukt och Herrans förmaning skola barnen ha, sade Zachris Pehrsson, då han blifvit ensam. Jag tror att det icke är många barn som ha en så förståndig far, som de mina oga. RN ifter detta blygsamma omdöme öfver sitt eget sätt att sköta uppfostrarekallet ämnade ban åter förnöja sina ögon med åsynen af det som låg under psalmboken, då han hindrades af en ny. knackning. : — Det är gumman min hör jag på tagena. Stig in, kära mor. . ; Och in steg kära mor i Storgården. — Hvad vill du, gumman min? frågade LPO ARR 73 -JDRIATES IDA ek OD FORD FÖREN Ed Vv INKA FI