Dagens Nyheter – 6 oktober 1874, sida 2

Om han gade om en skriftställare: det är en ganska talangfull man, eller om en konstnärinna; hon har gjort vin sek bra, så tyngde dessa. ord ganska Mycket på vågskålen, ty han ansågs alltför mycket intelligent för att i otid slöså med varma, enthusiastiska loford, ; Denna dag och de närmast derpå följande tycktes partierna gestalta sig såsom det ursprungligen varit tillämnadt: Wildenbausen och Augusta, Freiendörf och Hormsäce. Huru det, i sjelfva verket stod till med själarnes inre sympathi, var svårt för mången att ana. Manfred hade ideligen försökt att träffa den unga flickan ensam tidigt på morgnarna; han ville veta hvad som skilt dem åt, hän ville fråga henne... Ja, hvad ville Han fråga henne? Hvari bestod väl den förändring, gom sårade honom så smärtsamt? Hvaröfver hade han väl att beklaga sig? Hon var ju lika uppmärksam och artig mot honöm gom under de första dagarne af deras sammanvaro — men just deri låg det. Horn visade sig alldeles som då: visserligen vänlig, men skygg, sluten, främmande. Vågade han väl säga henne, att han varit bog dåraktig att inbilla sig, det hån betydde mera för henne än de andra? Och kunde han sårora ursäkter härför åberopa uttrycket i hennes blick, tonen i hennes röst, leendet kring hennes mun?j Hon undvek konseqvent allt sammanträffande, men likväl på ett så skick