Dagens Nyheter – 5 oktober 1874, sida 2

gifva honom sin hard. En dunkel aning, som hon rygaade tillbaka för att närmare dGisgekera, sade. henne, att hon ingalunda motsvarade det ideal, hvartill hans ungdomskärlek smnolikt hade upphöjt henne. Hon ville ej gifta sig med en man, som var hen. ne öfveriägsen, och inför hvilken hon nästan kände Big besvärad; hon villa blifva tillbedd med alla sina fel och svagheter, såsom fallet varit uti hennes första äktenskap. Inga andra fordringar fingo ställas på hernej än att hon skulle kläda gig med smak, vara vid godt lynne och representera ott elegaat hus på ett elegant sätt. Detta allt förstod hon förtröffiigt; dessutom visstå hon också mycket:väl att varå littt -behagsjuk, dock utan att någonsin ha svikit sin trohetspligt som hustru. Några alltför eldiga beundrare hade hon affärdat. med et lätt slag med sgolfjedern och siutligen gifvit dem afsked utan någon djupare saknad. Men hon kunde ej fördrags, att hon icke var den goi, krivg hvilken alla kretsade. Ilan blef kokett, så snart cn gudomlighet dyrlkades vid hennes sida, hon ansåg dötta som ett rslega förnärmelse; en viss afundsjuka, som icke hade någouting gemensamt med kärlek, väcktes då till lif hos henne. Er fvilvöxt dotter var emellertid den mest besvärliga rival; hona erinrade beständigt och på ett obestridligt sätt om moderns dopsodel; och verlden var dåraktig nog. att ej