Dagens Nyheter – 3 oktober 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Den första oktober var en vigtig dag för Preussen. Den var en ny bemärkelsedag i den nationella och socisla kamp, som det moderna Tyskland för närvarande genomgår, och hvars våldsamhbet mera än en gåpg skakat samhället i dess innersta. Från och med den förste i denna månad kommer nemligen den nya författningen angående det obligatoriska civiläktenskapet att träda i verket. Det är visserligen sant att denna lag antogs redan i mars innuevarande år och att befolkoingen således kan anses under tillräckligt lång tid hafva varit förberedd på den nya ordningen; men med kävnedom om huru betydelsefull hvarje reform i de sociala bruken och familjeförhållandena är — äfven om den till utseendet är mindre väsentlig — kan man icke utan en viss oro kasta blicken framåt på den för Preussen kommande tiden. Att en stor del af befolkningen inom landet icke ännu försonat sig med den sakernas nya ordning, som i Tyskland inträdt på det kyrliga området, är ett faktum, som nästan dagligen bekräftas genom konflikterna mellan ultramontanerna och gammålkatolikerna. Skall månne en reform på fsmiljrättens område genomföras med större !ätthet? Erfarenheten torde snarare ådagalägga motsatsen. Med den omtänksamhet och det skarpsinne, som under det sista decenniet varit utmärkande för de tyska statsmännen, har regeringen emellertid ;ingalunda förbisett hvad som möjligen kan vara att vänta med anledning af den nya äktenskapslagens trädande i kraft. Den preussiska regeringen har utfärdat särdeles fullständiga instruktioner för sina embetsmän rörande handhafvandet af den grannlaga myndighet, med hvilken de i och genom denna iag blifvit beklädda. Mycket beror naturligtvis på den hofsamhet och urskilning, hvarmed statens organer tillvägagå. I det afseendet hår man också icke så litet att hoppas af Tysklands bildade embetsmannakår. Thiers har nyligen från ätskilliga unga rumiäniske studerande mottagit en medalj jemte en adress, uti hvilken de uttala sina sympatier för den berömde statsmannen. I det svar, som Thiers med anledning häraf aflåtit till sina unga beundrare, yttrar han: Mina herrar! Jag har mottagit den medalj, som ni haft godheten att sända mig, och jag tackar er hjertligen för densamma. Jag vill bevara den såsom ett dyrbart minne från nyligen förflutna tider. Nu, då jag står vid min lefnads gräns och söker att lugna mig med afseende på mitt fäderneslands framtid, fäster jag gerna mina ögon vid ungdomen, icke allenast vid Frankrikes ungdom,