Dagens Nyheter – 29 september 1874, sida 2

Meddelanden från allmänheten. EEE För fäfot. Om man gnom den s.k. lilla blå porten för en promenad ut till Ladugårdsgärdet och välje den väg som går tätt förbi artillerivakten kommer man, efter att hafva passerat ammunitionsförrådet, snart till en inhägnad plan. Denna plan är en begrafningsplats som i början lär varit afsedd för aflidne landtvärnister, mem derefter begagnats för i koleran döde, dock ej senare än för omkring tjugo år sedan. Dekänslor man vanligtvis erfar vid inträdandet i.någon af de dödas städer äro väl bekanta. Men lyckligt och väl inkommen på ifrågavarande kyrkog rd blifva dessa känslor betydligt uppblandade. jaken är helt enkelt den att ingen begrafningsplats i hela. kristenheten torde kunna mäta sig med nämda: ställe i ruskighet och förfall. Att börja med så ligger det förmurknade stängslet till en del nere. Samma öde har likaledes drabbat den i sitt slag märkvärdiga grinden. Att nästan alla på platsen en gång befintliga minnesvårdar, såsom varande af trä, ej kunnat motstå tidens tand utan småningom multnat är naturligt, och ingenting att tala om. Nu är emellertid äfven dessa qvarlefvor spårlöst försvunna samt hafva utan tvifvel för längesedan uppgått i rök i Ladugårdslandets aflägsna ruckel. Men nu kommer det mustigaste.. Våra kogubbar: eller deras utskickade hatva nemligen inrättat stället till. en samlingsplats för sina resp. kor, under mjölkningstiderna, eller till ett verkligt komöte, Här bör: observeras att vid nämde mjölkning ett grafkors placeradt öfver en större träbunke tjenstgör som sittbänk. .. Ingen torde ;således förundra sig öfver att kyrkogården under dylika idylliska förhållanden blifvit till den grad gödslad att man, åtminstone närmast ingången måste, för att kunna avancera, på förhand noga utse. hvarje bar fläck och; derefter lik en stenget våga språnget samt stanna.på pricken o. s. va— I ett af inhägnadens hörn utvisar en temligen välbehållen :grafvård af sten att, bland -andra, premieraktören J. Söderberg, följd.-af sin lille-son, der funnit hvila och ro.. Om, de aflidne egde några efterlefvande anhöriga så hafva dessa ETT VA VA VR aa: a EN La a AA