Dagens Nyheter – 29 september 1874, sida 2

— Lundqvist bad mig göra det. Jag var hans prokurist. Derefter hölls en närmare undersökning med Andersson angående hans delaktighet i bedrägerierna med mjölet och kaffepartierna. Att upprepa detta vore i det närmaste detsamma som att upprepa förhöret med Lundqvist. Dessutom hafva vi redan förut från poliskammaren omnämt Anderssons bekännelse härätinnan, Låsen till magasinen vid Ersta och handelskompaniets lås å magasinet vid Drottninggatan har Andersson, enligt sin egen utsago, uppbrutit på Lundqvists bestämda uppmaning. Denne sade sig nemligen vara för mycket känd. Dessutom skulle annat såväl mjöl sm kaffe inköpas. E— Var Lundqvist aldrig med Andersson i magasinet vid St Paulsgatan? frågade ordföranden. — Jo, första gången när tullens lås bröts upp. Det var dagen innan första försäljningen skedde. — Huru gick det till? — Vi skaffade oss en hoftång och sönderbröto merlan å låset. t — Hvem gjorde det? — Vi bjelpte hvarandra. Sedermera lagades låsen igen. — När? — En tid derefter. — Visste Andersson om de 259 balarne i östra magasinet, de, hvilka sedermera flyttades till Drottninggatan, voro belånade? — Nej; jag var ej hemma då. Men jag fick sedermera se det i tidningarne. — Var Andersson med, när det sista kaffet uttogs. från St Paulsgatan? — Nej. — Hvem bröt upp låset till magasinet vid Drottninggatan? — Jag; men Lundqvist öppnade de andra låsen. Derefter tog han kofoten i sitt förvar. — Hade-Andersson kofoten bar, när han köpt den i boden? — Nej, jag hade den i ett kläde. — Huru kunde Andersson besluta sig för att göra inbrott, då han ju ej hade ringaste intresse af saken? — Jag sade till Lundqvist att jag ej hade med saken att göra, och att han kunde bryta upp låsen; men jag gjorde det på hans uppmaning. Derefter infördes Lundqvist igen. — Andersson har ju ej varit er kompanjon? — sade ordföranden. — Jo, svarade Lundqvist. — Nej, utbröt Andersson. Jag ämnar ej stå här och ljuga. Du tog ju pengarne? Så p mades plötsligt en korversation mellan vm båda, d då? frågad — Hvarför tog du ut pengarne gade Lundqvist; nära 30.000 kr.? — Jag skulle väl ha något. — Andersson säger vidare, att han apr låsen m . m. endast. på Lundqvists: befallning. Han har aldrig öfverenskommit med er om några bedrägerier? — Kan du neka för det? sade Lundqvist, vändande sig till Åndersson. Vi äro lika delaktiga. — Det är lögn! svarade Andersson. — Lundqvist hade ju varit med och uppbrutit låset första gången å venstra magasinet vid S:t Paulsgatan ? frågade ordföranden. — Nej, svarade Lundqvist. re Sadk., päninner du dig ä detta? sade Andersson. Vi åkte i droska dit. — Det är mycket möjligt, sade Lundqvist. — Likaledes har Andersson blifvit uppmanad att uppbryta låset till magasinet vid Drottninggatan? sade ordföranden. — Vi hafva öfverenskommit alltsammans. Vi äro lika goda. Det var hans fara, såväl som min, svarade Lundqvist. De båda f. d. kompanjonerna betraktade hvarandra med allt utom vänliga blickar. Ordföranden förklarade derefter, att ransakningen skallffortsättas en annan dag. FRESTAS ACK ROOT