Dagens Nyheter – 29 september 1874, sida 2

-— på —-— Huru hade han kunnat vara så tankspridd! — Pappa intresserade sig mycket för mina första försök. Under Hans sjukdom Jåg min portfölj ständigt bredvid hans säng, och han genomsåg dagligen mina skizzer. I början af denna sorgliga tid, då vi ännu hoppades få behålla: honom, uppgjorde vi planer; hura han skulle resa ned mig till Italien, för att jag der måtte få tillegna mig en grundlig konstnärlig bildning. Han var en fiende till all slags halfhet, jag har ärft den egenskapen af honom: — Kände ni min fat? Manfred blef något förlägen — ja, han hade många gånger sett den hederlige herr Krause; men egentligen aldrig gifvit närmare akt på honom. — Ja visst, svärsde han i undvikande ton, vi träffades ofta i sällskaper . .. Då kände ni honom icke, inföll Hon hastigt; med honom måste man lefva tillsammans, för jatt lära sig värdera honom, Huru god han var!Huru mild, huru finkänslig, hura oegennyttig! Aldrig tänkande på: sig sjelf, begärande intet för sig sjelf, var han lycklig, när blott de andra voro det. Han hade ett så öppet bjerta för alla sina medmenniskor! Fråga här på godset och i fabriken hans underhafvande — alla haos arbetare sörja ännu djupt, den ädlaste den bäste husbonde, Hennes ögon faktades af tårar, medan hon talade: