Dagens Nyheter – 28 september 1874, sida 1

januari 1875, -skall staden, mot erhållande af aktier för hela det tecknade beloppet inbetala samma belopp genom att till bolaget öfverlemna stadens obligationer å tillsammans tre och en half million kronor, löpande från den 2 januari 1875 med fem procent ränta, som balfårsvis erlägges, och ställda att genom amortering infrias inom en tid, som ej må öfverstiga fyrtio år. För att staden skall vara skyldig att aflemna omförmälda obligationer åligger det emellertid bolaget att till makulering förete de obligationer, å hvilka staden garanterat räntan, deck att, om hinder för bolaget skulle möta att på en gång framskaffa samtliga sistnämda obligationer, denna omständighet icke må utgöra hinder för uppgörelsen, hvaremot endast så många af stadens obl:gationer under tiden skola till bolaget aflemnas, att det å stadens aktieteckning oguldna belopp motsvarar det belopp garanterade obligationer, som icke blifvit till makulering företedt. 3) Af stadens inbetalda aktiekapital skola erforderliga belopp företrädesvis användas till byggandet af bandelen mellan Karlberg och Lilla Värtan med grenbana till Ladugårdslandsviken. 4) Så länge jernvägsarbetet pågår, ega stadsfullmäktige följa bolagets förvaltning genom en af dem vald person, hvilken skall ega tillträde till bolagets räkenskaper och öfriga handlingar, samt ega öfvervara bolagsstämmornas äfvensom bolagsstyrelsens och förvaltningsrådets sammanträden med rätt att deltaga i öfverläggningarne. Denna person skall af bolaget erhålla aflöning lika med bolagsstyrelsens ledamöter. 5) Innan detaljplanen för bandelen mellan Karlberg och Lilla Värtan med grenbana till Ladugårdslandsviken af bolagsstyrelsen insändes till k. m:ts fastställelse, skall den delgifvag stadsfullmäktige, på det att de må komma i tillfälle att dervid göra de erinringar, hvilka möjligen kunna vara från stadens sida af omständigheterna påkallade. Man finner häraf att Beredningsutskottet har, såsom vilkor för teckning af tre och en half million kronor, bland annat fordrat jernvägens dragande från Korlberg till Lilla Värtan meg grenbana till Ladugårdslandsviken och skulle af det kapital Stockholm säsom aktieegare tillskjuter denna del af banan företrädesvis byggas, så att det icke kunde hända att man en vacker dag fick underrättelse om att byggnadsmedlen tegit slut 2tan att banan kommit till Stockholms saltsjöhamn. Utskottet har, i likhet med andra auktoriteter på platsen, helt och hållet afstyrkt all tanke på jernvägens dragande till jernvågen, emedan tillräckligt utrymme der saknas för att både bibehålla jernvågen och i dess närhet anlägga en större godsstation: Det kär väl hända att jornvågen kommer att flyttas ännu en gång, men vi hoppas då att magasinsaktiebolaget eller något annat bolag må öfvertaga den affären, hvilken numera icke bör räknas till kommunalärendena, lika litet som Sillhofvet hvilket också på sin tid ansågs oumbärligt. Utskottet har tillstyrkt att bandelen Karlberg—Lilla Värtan skulle få samma solida byggnadssätt som statens stambana, på det att hinder ej skulle möta mot begagnande af statens tyngre och starkare lokomotiver på denna bandel, då de från norra stambanan draga betydande gedståg ämnade för Stockholms saltsjöhamn. Att en sådan för jern och trä måste sökas på annat ställe än vid Skeppsbron, Nybron eller Stadsgården, det har länge varit insedt och skulle den tanke, som nu i beredningsutskottets betänkande för första gången återgifvits uti bestämda uttryck, blifva verklighet, så kan det icke längre bestridas att den ifrågavarande jernbanan på ett både direkt och indirekt sätt kommer att främja varutrafiken vå Stockholm. Vi hafva icke velat underlåta att lemna våra läsare kännedom om hvad vi sjelfva inhemtat ur beredningsutskottets tillstyrkande utlåtande och vi hafva gjort detta så tidigt som möjligt, emedan stadsfullmäktiges betänketid snart är tilländalupen. Men vi hafva dermed icke sagt att vi vågat tillstyrka den ifrågavarande aktieteckningen, öfvertygade som vi äro, att jernvägen i alla fall blir färdigbyggd och att Stockholm vis). serligen icke behöfver utgifva ränta å de fem millioner kronorna under hela fyratio år. En dylik farhåga änse vi alldeles öfverdrifven, men om stadsfallmäktige efter moget öfvervägande skulle föredraga aktieteckning framför qvarstående i räntegaranti, det till siffran bestämda framför en oviss utgift, så böra dock Stockholms intressen tillgodoses, och det vill synas som beredningsutskottets förslag i detta hänseende skulle vara ganska tillfredsställande.