TREDJE KAPITLET. Den andra dagen af hans vistelse i Bergethal var gången till ända. När Wildenhausen sent på aftonen uti sitt rum i minnet genomlefde hvad som derunder passerat, kom han till den slutsatsen att han ännu var lika långt ifrån ändamålet med sitt besök som vid ankomsten. Han hade knappt fått tillfälle att tala ett enda ord med Augusta utan vittnen. Från terrassen hade hon på morgonen tillrepat honom en glädtig helsning; den hvita morgontoiletten, den koketta lilla mössan med de rosenfärgade banden voro likasom utsökta enkom för att höja hennes skönhet. Den mörkröda parasollen kastade ett förföriskt sken öfver henneg förtjusande anlete, af hvars försvinnande friskhet ett eller annat spår eljest kanske skulle kunnat upptäckas vid den obevekliga morgonsolens helyaning. — Ni har redan gjort en promenad efter hvad jag hör? Ni är således van atwt stiga tidigt upp? En ful vana, gom ni delar med Hermance, Derpå hade hon tagit hans arm och låtit sig föras af honom till kaffebordet, vid hvilket de öfriga redan voro församlade. Det HERMANCE? H