Dagens Nyheter – 26 september 1874, sida 2

Med ett fördomsfullt, nästan fiendtligt sinne bade han mött henne. Den stackars lilla Hermance! Huru orättvis han hade varit mot henne! Han kunde icke förklara för sig, hvarför ej hennes anblick allena varit nog till att förjaga hans förutfattade mening. Med hvilkea behogfull hållning satt icke den smärta ryttarionan på den hvita lilla hästen! Hon var visserligen ingen af dessa skönheter, gom man vid försts ögonkastet betecknar med epitet et! foudroyante; men hvilket andligt behag besjälade ej detta lilla ansigte, hvilket tjusande gpel kring de fint bildade läpparne, huru underbart talande voro ej dessa bruna gazelle-ögon, Bom blickade in i skogen med ett så älskligt, tankfallt uttryck! — 593 så, Anna, lofva mig pu att bli en bra och förståndig flicka, eade den milda stämman; förbittra icke onödigtvis ditt lif. Jog är öfverlygad om att giftermålet skall blifva lyckosemt äfven för dig. Skolmästarn värderar dig mycket; att han just icke kan hysa någon synnerlig vänskap för dig, är ej kans fel; du står ju som en stock framför honom, när han talar till dig. Nyligen, när jog var i skolan för att höra på undervianingen, gade han: VAnna var den bästa lärjunge jeg någonsin haft; hon är så klok och driftig stt hon skulle passa förträff igt till lärarinna. Jag villo geroa föreslå henne att på försök öfvertaga lägsta klassen, der alla de små gå, ty lika trotsig och gensträfvig