Dagens Nyheter – 26 september 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Kejsar Wilhelm har nu återvändt till Berlin, efter sin resa till Kiel, hvarest han öfvervar pansarskeppet Fredrik den stores gående af stapeln från varfvet vid Ellersbeck. De tyska tidningarne skildra med lifliga färger de storartade förberedelser, som blifvit gjorda för kejsarens emottagande, och den g!ans, som utvecklades under hans uppehåll i Kiel. Angående befolkningens deltagande för detta kejsarbesök äro underrättetserna något skiftande. Under det stt de flesta tidningar i Tyskland omtala den utomordentliga hänförelse, som lades i dagen, finnas åter andra, som uppenbarligen icke äro särdeles belåtna med det sätt, hverpå holsteinarne emottagit sin herrskare. — Glanspunkten i festligheten var naturligtvis det ögonblick, då det stora skeppet lopp ut i sjön. I enlighet med det vedertagaa bruket döpte kejsaren fartyget genom att slå en champagneflaska mot detsamms, i det han yttrade: Jag uppkallar dig med den store konungens namn. Bär det med ära till fjerran haf och främmande verldsdelar! I Tyskland är mean naturligtvis mycket glad öfver det nya krigsfartyget, isynnerhet som det icke är köpt i England, utan bygdt på ett inhemskt varf. Onekligen har man också i Tyskland skäl att vara glad och stolt öfver den kraft och ihärdighet, hvarmed man derstädes under de senaste decennierna arbetat på att göra Tyskland till en aktningsbjudande sjömakt och det torde vara både lärorikt och intressant att iakttsga hvad Tysklands flotta nu är och hvad den var för en mansålder sedan. Konung Fredrik Wilhelm IV lade år 1845 grundvalen till den tyska flottan och man torde erinra pig att vid utbrottet af 1848 års krig hade Tyskland blott ett enda större krigsskepp, nemligen segelkorvetten Amazone med 12 kanoner och en besättning af 5 officerare och 90 man. Det ofantliga stöd, som Danmark under kriget hade af sin flotta, och den stora ekada, som densamma förorsakade den tyska bandeln och sjöferten, framkallade i Tyskland en liflig önskan att erhåila en flotta, som åtminstone kunde mäta sig med den danska. Då kriget 1863 utbröt, hade Preussen inalles endast 5 korvetter och 23 kanonbåtar; men efter freden i Wien fördubblade Preussen sina ansträngningar att skepa en stark flotta. Dessa bemödanden hafva lemnat ett så gynnsamt resultat, att Tyskland för närvarande har 8 pansarfregatter och 3 mindre pansarskepp. Samtidigt har antalet opansrade, snabbseglande fartyg blifvit tillökedt med 2 kanonbåtar och 3 korvetter. Dessutom hafva flera torpedobåtar blifvit byggda, med hvilka företogos åtskilliga experimenter under kejsarens vistelse i Kiel. Dessa försök lära hafva utfalit ganska gynnsamt. Enligt beräkning skulle den tyska flottan till år 1878 brivgas upp till en styrka af 16 pansarfregatter; men det ser ut som om man för ögonblicket vore något villrådig med atseende på den princip, som bör följas. Kraftiga stämmor hafva nemligen höjt sig emot byggandet af stora skepp, hvilka äro alltför djupgående för att kunna användas i de farvatten, hvarest de egentligen äro afsedda att operera. Brytningen mellan kejsarinnan Eugenie och prins Napoleon synes vara så fullständig som möjligt. Den har till och med antagit en något skandalös karaktär. Kejsarinnan har skickat sin handsekretersre, hr Pietri, till Korsika för att bekämpa prinsens kandidatur. Prinsen åter väntss om några dagar till Paris, der han ämnar offentliggöra en längre skrift, i hvilken ban på allt möjligt sätt blottställer sin kusins gemål. I detta arbete talar han icke allensst om det skadliga inflytande gom 4gpaniorskan utöfvat på Frankrikes öde utan äfven om enskildbeterna vid hennes giftermål med Napoleon III och hennes föregående kärleksäfventyr. Prinsen utger icke skriften under eget namn. I företalet åberopas den bekantskap prins Napoleon hade tillfälle att göra med kejsarinnan redan under den tid då han vistades i Mad:id såsom Frankrikes gesandt. Han säger sig visserligen hafva rekommenderat den sköna grefvinnan åt Napoleon TII, men ingalunda i den afsigt att han skulle upphöja henne till fransk kejsarinna. — I de orleanska kretsarne, hvarest man har kännedom om prinsens förehafvande, är belåtenheten naturligtvis stor öfver den skandal som genom denra skrift väntas uppstå. Kejsarinnan Eugenio passerade i måndags Köln på resa till Chiselhurst. Paristidniogen Petit Journal meddelar ett bref från en af de deporterade å Nya Caledonien, br Arnod, hvilken, gom bekant, var en af de mera framstående medlemmarne af kommunen. Vi meddela detta bref i sammandrag, enär det är upplysande ifråga om de dervarande fångarnes stä:lning, hvi ken, enligt brefskrifvarens uppgift, blifvit försämrad efter Rocheforts flykt, i det att bevakningen sedan dess verit noggrannare. Hr Arnold skrifver: Kilimatet är ytterst angenämt, hafsvindarne