Dagens Nyheter – 24 september 1874, sida 1

söteborg en representation, som för det goda indamålet inbragte 1,064 kronor 66 öre. Kultorf. Vid den nu svart instunlande kallare årstiden skall det utan tvifvel Å rara välkommet för hufvudstadens invånare af tt erfara, det tillgång på kultorf nu finnes ) bu härstädes. Vängs kultorfsbolag har upplag ) val deraf såväl vid hufvudepöten invid BarnhusSt viken nära norra banstationen hos gross-1 handlaren E. Ringdahl, som ock i magasinet trä ati huset nr 18 Stadsgården samti magasinet Fö ; Veterinärinrättningens tomt på LadugårdsRy landet; hvarförutom dylika försäljningsupplag oc äfven i andra stadsdelar äro under beredning. ) ka Kultorfven har åtskilliga egenskaper, som so böra göra detta bränmaterial särdeles begär öf ligt. Det uppgifves i jemförelse med nuvatö! gr rande vedpris vara billigt, brinner utmärkt väl, gifver hög värme, behöfver ingen förberedande kostsam behandling, såsom sågning och huggning m. m., och är betydligt mindre skrymmande än ved. Dess snygga och lätthandterliga form gör att den, lika väl som ved, kan användas i boningsrum. Framför stenkol har den det företrädet, att den icke sprider någon lukt i rummet. I köksspislar är kultorf, efter gjorda erfarenhetsrön, fullt ut lika användbar som ved. Tryckta anvisningar om sättet att använda kultorf utdelas gratis åt köpare vid ofvannämda upplagsplatser, der äfven poletter å en eller flere kubikfot i sender tillhandahållas, för att utdelas till fattiga; bvarigenom för dem, som ömma för den fattiges behof uti ifrågavarande hänseende, beredes en utväg att vid den kallare årstiden afhjelpa mycken nöd. Sjutton t:r kultorf uppgifves ungefär motsvara en famn björkved. Ogrundadt rykte. Vi äro i tillfälle att upplysa, det en af annan tidning här . på platsen meddelad uppgift om att grosshandlaren Julius Burmeister skulle ha inställt sina betalningar saknar all grumd. ukligheten i hufvudstaden undör veckan 13—19 september var, enligt uppgift från läkaresällskapet, ringa. Bland 476 anmälda sjukdomsfalll voro: smittkoppor 12 och fläckfeber. Folknöje. Det var vid den tid, då Stockholm började roa sig. Klockan var åtta slagen. Tornväktarne, hvilka liksom alla högt uppsatta, äro måna om att roa det goda allmänna folket, hade i går afton kommit öfverens om att anordna något riktigt extra — väl vetande, att de icke läng tid hafva. Tutade de? Nej! Klämtade de Ja! Ödet gynnade dem. Det uppsteg en rök från Jakob — från skorstenen, sorglig i åminnelse. Ja, möjligtvis, såvida han nu är begrafven i Jakobs yrkas grafkor. Ingen rök utan eld, tänkte nattväktarne och klämtade, som om vi skulle fått oss en palinsk natt på halsen. Jakob började brottas; så Klara, så Storkyrkan; Tyskan höll midt i mörkret på. att slå an sitt klockspel, i brist på annat. Nu var både elden och klämtningen lös! Man öfverljöd hvarandra från Sancta Katarina till Adolf Fredrik: Stockholmsboarne äro ej nyfikna, vare detta sagdt till deras beröm. Men nu måste de ut. De kommo, de sågo — nej de sågo in: genting annat än hojtande stadsmilitärer och verksamma polismän. Dessa funktionärer äro visserligen oumbärliga vid en eldsvåda, men utgöra dock icke sjelfva eldsvådan. En sådan fanns dock i sin begynnelse. Det rökte från grafkoret på norra sidan af Jakobs kyrkogård. Det. der såg verkligen litet hemskt ut. Man kom att tänka på de nya iderna om likförbränning . . . Men så fick man den upplysningeny att grafkoret begagnats till — snickeriverkstad och att det tagit eld i hyfvelspånen. Släckningen gick emellertid som en dans; under musik från alla hufvudstadens kyrktorn. Folk från alla håll och kanter strömmade till, och aftonen var glad, utom för sjuka och svaga, som onödigtvis skrämdes Å upp af de hemska klämtslagen, hvilka fort)0 I foro ända till dess det icke längre fanns en ss gnista qvar bland byfvelspånen. Nu ha vi rI gjort vårt! tänkte tornväktarne. Och vi med! tI menade folket, som så småningom tro pade från skådeplatsen för hufvudstadens första; på allvar tillämnade likförbränning. Nytt ångfartyg. I tisdags anlände från Bergsund ett der för ångrederibolaget Sverige nybygdt större propellerjernångfartyg med namnet Göta och passerade genom ar et slussen. Fartyget, som kan anses vara ett 68 systerfartyg till det i våras från samma verk; h stad utgångna ångfartyget Svea för samme ch I bolag, är 165 fot långt, 27 fot bredt och lig: kar Å ger 11 fot djupt med full last af omkring 10,000 centner. Det har en propellerångma eI skin om 80 hästars kraft, som framdrifve ads I fartyget till en hastighet af 10 knop i tim Jen I men med en kolförbrukning af 12 kubikfo ner gå samma tid. I likhet med ångfartyge r8Å Svea är det hufvudsakligen afsedt för vara transport. Dess befälhafvare är kapten EF den I Isberg. ter Förolyckadt fartyg. Göteborg: skeppet Anna, kapten O. Lange, på res från Göteborg till Saguenay i ballast, ha alldeles förlorat vid ön St Paul. Fartyge var försäkradt uti Göteborgs gjöassuransfö! ening för 80,000 kr. i