Dagens Nyheter – 24 september 1874, sida 1

-— 41 Wildenhausen hade alltför mycken takt för att göra sig skyldig till samma oartiga beteende; han bjöd Hermance farväl med några förbindliga ord, som evilkorligen läto bjertligare än friarens, emedan det gjorde honom ondt om den unga flickan, Hvarför ville hon icke deltaga i den lilla utflykten? Hon räckte honom handen utan alt svara; dorvid öppnade hon de stora bruna ögonen, och en egendomlig forskande blick trängde djupt in i hans inre. Hvilka förunderligt uttrycksfulla ögon hade hon icke! Om de sj ljögo, så dolde sig under dessa lugna, fina drag ett rikt, betydligt utveckladt själslif. — Jag önskar, att ni måtte trifvas rätt länge hös oss, sade hon i det hon drog tillbaka sin lilla hand. Och hon betonade orden, likasom gömde de en underförstådd betydelse. Manfred kände sig träffad — anade hon ändamålet med bans ankomst? Ville hon antyda för honom, att hon gerna såge det hans önskningar blefve uppfyllda? Han sökte läsa en bekräftelse i detta afseende uti de stora talande ögonen; men hon hade sänkt ögonlocken och syntes icke böjd för att förråda sina tankar. Mot aftonen kom det lilla sällskapet tillbaka och var då talrikare än när det for hemifrån. Slumpen hade genast sammanfört Augusta i badortens promenadpark med HEBMANOCE: 6