Dagens Nyheter – 24 september 1874, sida 1

honom sorlade öt klara bergvattnet, qvarnhjulen bullrade,tunna rökpelare; antydande tillvaron af kolnilor, uppstego öfver trädens toppar. Han höde ock menniskoröster ropa till hvarandra frn ängen, der man var 8ysselsatt med hblergning. Några barn, som, varit ute för itt plocka bär, kommo emot honom med abra skäppor. Hvart skulle de gå? frågade han en gosse, hvilkens feta kinder baro tyliga spår af att han vid arbetet icke glömt bort sig sjelf. — Till slottet, svarade han; bären äro beställda. Ett undertryckt skratt lopp genom den lilla skaran, såom hade gossen med de pussiga kinderna mgt någonting utomordentligt qvickt. De knuffade och ryckte på hvarandra samt sprivgo derefter skyndsamt bort; på något afstånl stannade de åter, och alla de runda klarHhå ögonen betraktade nyfiket den främmande herrn. : Manfred följle landsvägen, som, genomskärande skoges, slingrade sig omkring höjderna. Hjulspår visade att denna väg brukade 7 trafikeras med åkdon, sannolikt var detta den som ledde till den på andra sidan om bergshöjden beåntliga dalen. Ena smal gångstig, som jägare eller bärplockande barn måtte ha upptrampat, drog sig åt venster genom det täta buskverket. Han beslöt att följa denna stig, emedan han derigenom skulle komma fortare upp