Dagens Nyheter – 23 september 1874, sida 2

af henne 2,000 kr. till lång. Han föregaf för henne, att han skulle begifva sig i en affärsresa till Hernösand. Hans mening var emellertid att resa till Amerika. Samma dag begaf han sig med snälltåget till Malmö, dit han anlände på middagen dagen derefter, den 26 juli, som var söndag. Redan samma dag reste han till Köpenhamn. Lejde sig en åkare der och for med de få saker han medhadej till jHlamburgstationen. Då tåget ej afgick förrän senare, besökte han under tiden två emigrantagenter. (Till härvarande polis ankom i slutet af juli månad ett telegram, att en person med ett sådant utseende, som Lundqvists beskrifvits, i droska besökt åtskilliga emigrantagenter i nämde stad; denna person lär dock ej ha varit Lundqvist, emedan han påstår sig vid sina besök ej ha begagnat droska.) Han lät ej afraka skäget i Köpenhamn, som uppgifvits, utan hade ban låtit göra detta redan innan han reste härifrån. Sedermera afreste han med aftontåget öfver Kiel till Hamburg. Redan innan han anlände dit, kände han sig sjuk. Han tog in i Hamburg på ett tarfligare ställe, der han var sängliggande sjuk i 3 eller 4 dagar. Den 30 eller 31 juli reste han med ångbåten Farry från Hamburg. Under hela tiden lät han kalla sig Zetterberg. Till Hull anlände han påföljande söndag. Här stannade han ej, utan afreste samma dag med jernväg till Liverpool. Han hade redan i Hamburg för 165 preussiska thaler köpt biljett till Philadelphia. :Liverpool bodde han i ett boardinghouse hos en jude i 2 eller 3 dagar. Onsdagen derefter, såvidt han påminner sig rätt, begaf han sig med ångfartyget Ohio till Philadelhhia. Resan räckte i 12 13 dagar. Under öfverresan hade han af åtskilliga sina medpassagerare erhållit adresser, hvar han skulle taga in, när han kom till Philadelphia. Han hamnade slutligen äfven här på ett boardinghouse å Arch-street. Egarens namn var Jossi. Der bodde han 9 dagar. Han hade redan förut men isynnerhet under denna tid känt sig alldeles tillintetgjord och var i beråd att med Ohio vända tillbaka till Europa. Han har en bror i Chicago. Under sin villrådighet begaf han sig till telegrafstationen för att telegrafera till denne. Han telegraferade till Lundqvist — broderns namn — men kallade sig fortfarande Zetterberg. Just som han skrifvit telegrammet färdigt, greps fhan af två polisbetjenter, hvilka befunno sig på stället och sett det ominösa namnet Lundqvist. Han fördes nu till ett polisvaktkontor, som han antager, och togs i förhör. Här förnekade han sig heta Lundqvist och sade sitt rätta namn vara Zetterberg. Häktningen skedde klockan mellan 7 och 8 på qvällen. . Af hans reskassa återstodo då 340 dollar, hvilka fråntogos honom. Om natten fick han afklädd ligga i samma bädd med en fånggevaldiger eller något dylikt. De voro sammanbundna med en kedja om hvarandras händer. Innan de lade sig, bekände han för fånggevaldigern hela förhållandet. Dagen derefter blef han under bevakning sänd till Newyork. Han blef der genast inställd för svensk-norska konsuln. Porträtter, sända från Stockholm, förevisades honom der. Inför konsuln erkände han hela sitt brott från början till slut. Han frågade, om det ej vore möjligt att få aftjena sitt brott i Amerika. Konsuln svarade härå, att det ej läte sig göra. Han sade sig vara villig att frivilligt resa hem; hvarefter han begärde och erhöll papper sänt uppsatte en noggrann, skriftlig bekännelse. Följande dagen inställdes han för en undersökningsdomstol, åtföljd af konsuln. De 340 dollar . han innehaft öfverlemnades der i försegladt paket till konsuln. Derefter insattes han i fängsligt förvar. På detta fängelse gaf Lundqvist en beskrifning, som är gånska märklig. Fängelset består af två våningar; i den öfra befinna sig fångarne, i den nedra fängelsedirektörenjemte hans bokhållare. Fångarne erhålla tillåtelse: att besöka hvarandra. I fängelset är en ypperlig table dhöte jemte försäljning af öl och cigarrer, Detta allt förestås af en fånge, För nöjet att få spisa vid table dhöten måste man erlägga 15 dollar i månaden. Fängelsedirektörens biträden passa upp vid bordet. Under det Lundqvist befann sig i detta präktiga fängelse vände sig fängelsedirektörens två bokhållare tlll honom och frågade om han hade penningar. Om kan hade detta, behöfde han ej vända tillbaka till Sverige, emedan han enligt konventionen ej kunde utlemhas. — Lundqvist sade sig ej ha penningar. Bokhållarne gjorde honom då uppmärksam på, att han innehade ett guldur och en guldnålmed briljanter. De skullelåta pantsätta dessa saker och sedermera förskaffa honom en advokat. Uret och nålen pantsattes. Pantsedeln var på 74 dollar; men Lundqvist fick dock ej emottaga mer än 65. Samtidigt kom den reqvirerade advokaten. Efter ett kort samtal med Lundqvist sade denne, att man ej kunde utlemna 1 För dessa gyllene ord begärde och erhöll advokaten 40 dollar. Mannens namn var Waite. Oaktadt Lundqvist ej vistades 1 fängelset mer än till