Dagens Nyheter – 23 september 1874, sida 2

hemlig nyfikenhet betraktade henne. Det var en medelstor, smärt gestalt i en slät, blå klädning af enkelt tyg och med en spetskrage om halsen. De fina, bleka dragen saknade icke fägring; det blonda håret omgafs af ett nät, ur hvars maskor en lock här och der stal sig fram. Obestridiigt vackra voro de af långa ögonhår bekransade ögonen, med sina ovanligt stora bruna pupiller; när de riktigt uppslogos, erhöll det lilla ansigtet ett högeligen tilldragande uttryck. — Nå, men Hermance, i denna hvardagsdrägt kan -du väl ej vilja följa med oss. Skyada dig, sade modern. — Om du tillåter det, så stannar jag hemma, svarade den unga flickan helt sakta. — Hvarför det? Du har alltid så besynnerliga infall. — Du har troligtvis glömt, att vi sagt åt direktören, att vi alltid äro hemma hvar tislags eftermiddag. Om han och hans fru skulle komma hit i dag och icke träffa någon, så kunde de ha skäl att bli stötta. — Hvilken onödig föreigtighet! Hvarför skulle de besöka oss just i dag? Jag skulle dessutom vara hjertligt glad åt att på det viset slippa dem. Han behagar mig nog, ty han är en ganska hygglig karl, men den tråkiga småstadsaktiga frun! Jag hoppas, han skall ha nog takt att icke taga henne mod för hvar gång.