Dagens Nyheter – 23 september 1874, sida 2

— Det skulle ändå säkerligen sedan göra dig ondt att ha visat dem ohöflighet, genmälde Hermance lätt rodnande; låt mig derföre hellre stanna hemma för att mottaga dem. — Min nådiga fröken, inföll Freiendorf, dessa goda menniskor fordra visst icke så mycken uppmärksamhet. Att för deras skull beröfva oss nöjet af ert sällskap... — Som ni icke alls skola sakna! utbrast den unga flickan med en austrykning af ironi, som Manfred väl märkte. Och hvad angår dessa goda mennriskor — hon lade en viss tonvigt på de gistnämnda orden — som arbeta och sträfva för vår vinnings skull, så ha de en afgjord rätt att af oss fordra höflighet. — Icke sannt, mamma, du låter mig för i dag följa min egen böjelse? — Ja, med vilkor att du lofvar icke språka med mig om fabriken. Du vet att jag blir nervös, då jag blott hör talas derom. Gud vare lof att dess skorstenar röka på en mils afstånd härifrån! t Hermance fattade hennes hand, och efter att derpå ha tryckt sina läppar, hviskade hon till henne ett par ord, som herrarne icke fingo höra. Augusta kysste henne helt flyktigt på pannan, och i det hon gaf henne ett lätt slag på armen, sade hon med en till hälften leende och till hälften förtretad ton! — Gör gom du vill, egensinniga! Mig bedrager du icke; det är bara en förevänd