Dagens Nyheter – 17 september 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Rörande förhållandet mellan Tyskland och Spanien gör Fconomist i sitt senast hitkomna nummer följande sunda reflexioner: Det anfall som vid Guetaria gjordes af karlisterna mot de tyska kanonbåtarne är egnadt att allvarsamt hota Europas gemensamma intressen; dock hoppas vi att klokheten hos de makter som i saken äro närmast intresserade skall förebygga vidare följder. Naturligtvis ligger det påtagligen i karlisternas intresse att framkalla något slags utländsk intervention till förmån för sina motståndare. Spaniorerna ega nemligen endast en nationelt utmärkande egenskap, som i en ränksmidares hand kan användas för att hos dem väcka intresse för en politisk fråga, och den är deras — stolthet. Om man skulle påtvinga dem en intervention till. förmån för något visst parti, kan man vara öfvertygad att detta parti snart skulle blifva det mest impopulära och dess motståndare synnerligen omtyckta i Spanien. Det finnes ingenting som skulle kunna bättre förmå spaniorerna att med glädje helsa don Carlös såsom sin konung än en utländsk makts uppträdande till förmån för republikens sak. Denna omständighet är antagligen icke obekant för karlisterna och de äro följaktligen angelägna om att framkalla en dylik iptervention genom att uppträda utmanande mot den mäktigaste och mest handlingskraftiga af de stater som för närvarande äro i landet representerade. Om det ock kommer att visa sig att de anföllo jernvägståget vid Nove utan att veta att Tysklands och Österrikes sändebud befönno sig å detsamma, så är det dock visst att de skulle varit ännu mera färdiga att göra ett dylikt anfall, om de kunnat förutsätta att dessa mäktiga staters repfösentanter verkligen med: följt nämdå tåg. Såsom man kan finna af deras beteende mot de tyska kanonbåtarne frukta de iogalunda en utländsk inbländning utan åstunda den snarare. Regeringen i Madrid genterar också fullkoimligt dema karlisternas taktik. Marskalk Serrano har: uttryckligen: förklarat att han, huru: tillfredsställd han än är öfver de främI mande maktörnas erkännande och moraliska understöd, ingalunda önskar erhålla någon materiel bjelp. Han vet ganska väl att om befolkningen endast väntade att en dylik bjelp skulle åstundas ellef mottagas af don republikanska regeringen, hans styrelse derigenom skulle oröjliggöras mera än. genom en massa nederlag. ; Derför, om furst Bismark vill verksamt gagna den karlistiska insurrektionen, behöfver han endast: lemna Madrid-regeringen materielt understöd. För egen del äro vi öfvertygade att furst Bismarck icke tänker mera på en eröfring af Spanien, än han, tänker. på att eröfra månen öchatt: han uppriktigt önskar att se den republikanska regeringen lyckas i sina bemödanden att undertrycka carlistupproret. Vår förmodan. att han icke af carlisterna skall låta sig narras till att börja ett oklokt krig styrkes af det språk, som för närvarande talas af den officiella pressen i Berlin med anledhing af hvad som nyligen förefallit vid den spanska kusten; Det-är åtminstone säkert, ätt om han skulle göra sig skyldig till. ett så: stort misstag, detta skulle innebära icke att han ämnar taga Spaniens angelägenheter -.om hand, utan att han önskar uppreta Frankrike: till en tvist med Tyskland, ur hvilken det förra landet skulle utgå icke så mycket försvagadt som fastmera tillintetgjordt. Vi tro emellertid icke att detta är hans afsigt. Furst Bismarck är en statsman, som fullkomligt väl måste veta huru oberäkneligt svårt det skulle vara alt förkrossa en så stor makt som Frankrike;: Han kan omöjligen önska ett nytt krig med Frankrike, ehuru han måste anse det för en pligt att vara beredd på ett sådant. Han bör veta att, om Tyskland gör hågra eröfrivgar i. ett dylikt krig, Europas karta skulle. komma att undergå så genomgripande förändringar, att de öfriga makterna derigenom skulle blifva oroadå, under det att å andra sidan, om Fyskland icke lyckas göra någon landvinning i en sådan strid; en stor del af frukterna utaf det senaste kriget skall gå förlorad. Statsmän af det skaplynne som furst Bismarck önska icke att göra sitt land till föremål för fruktan och fiendtliga sammangaddningar från andra staters sida. Om man får tro de upplysningar, som kommit i dagen, så lär den territoriella utvidgning, som Tvskland erKöll efter sista kriget, icke