Dagens Nyheter – 17 september 1874, sida 2

afseende på vidsträckthet eller godhet mäta sig med grannens; men som han eger sjelfva hufvudgården, tycker han att han skulle vara den egentlige herremannen. Han har fått egendomen med-sin hustru; och i slägten fortlefva ännå. åtskilliga sägner från den gamla borgens tid, medan man på vestra gården med de förnäma egarne, som ofta blifvit ombytta, vet endast föga om slikt. Ja, det påstås till och med, att Frands Jep sens hustru härstämmar från en gammal adlig ätt, som råkat i förfall. Djupt bar slögten i sådan händelse sjunkit, ty gården var försummad och svårt graverad med inteckningar; der rådde stor oordning både ute och inne, då Frands mottog den. Men hän hade sett att det kunde blifva något af den med tiden och för att komma i besittning deraf, tog han Maren Ravnslökke till hustru, oaktad han vär en vacker och ståtlig ung man med en icke alltför obetydlig förmögenhet cch hon en liteö ofta smutsigt klädd flicka, som icke blifvit van vid ordning eller huslighet. Men han var arbetsam och karaktärsfast, och hon var god och foglig. Under tidernas lopp fick han gården efterhard ombyggd och marken någorlunda uppodlad, och på saröma gång lyckades han lära Maren att hålla sitt hem spyggt och trefligt. Det var ett godt förhållande mellan de äkta makarne; ty hon fick spart en så grundlig aktning för