Dagens Nyheter – 17 september 1874, sida 2

NTA, So bans öfverlägsna förstånd, att hon blindt fogade sig efter hans vilja i allt, och då var han ockeå nog rättsinnig att öfverse med hennes svagheter och att behandla henne med kärlek. Men aldrig frågade Han henne till råds; han var herre, och det syntes hönom Hog att han kungjorde sin vilja. Frands blef rik; ty som bonde var han dugtig. och insigtsfull, och att göra förmånliga affärer i en hastig vändning dugde han också till, hvarjemte han var sparsam, ja till och med njugg. Men han var icke fri från en viss fåfänga. En silfverbägare, som han fått från Fushållningssällskapet till belöning för sin gagneliga verksamhet, stod alltil putsad och blank på ett i ögonen fallande ställe i hvardagsrummet; och ban uöderlät sällan att omtala, att hans gård var def egentliga hufvudgården. Derför skyddade han borgruinerna och deras omgifningar samt lät kalkslå lemningarne af muren, för att de måtte bättre uppmärksammas. Vidare skyddade han en större ekduoge i närheten af gården, emedan det tycktes honom vara i sin ordning, att en herrgård hade skog. När herrskapet på Vester-Ravnslökke anlade en stor och vacker trädgård, lät Frands vid sin gård inbägna ett likå stort jordstycke, hvarest han, då han icke kunde förmå sig till att köpa träd och hålla en trädgårdsmästare, sedan sådde Trofvor. Gårdens ombyggnad förgiggick också efter en storartad plan, men