Dagens Nyheter – 17 september 1874, sida 2

ren efter så lång tid kan hafva misstagit sig på år, månad och datum. Vi finna en dylik glömska icke fullt så Tförklarlig som N. D. A. Att hafva varit utsatt för några äfventyr i följd af andras förfalskningar, är icke något som händer hvar och en, det händer honom säkerligen ock endast en gång i lifvet. Dylika tilldragelser tecknar man sig noga fill minnes, och har man ett klent minne, tager man till papperet. Gör man intetdera, så säger man sig dervid icke fästa någon vigt, men då får man ej heller fordra, att andra det göra. Saken är oss visst icke klar, utan eld har röken icke pppåtättr men till att säga, att hr Kullman förfalskat den nämda handtverkarens namn, att hr W. afvetat det, att hr W. haft sådana bevis på förfalskningen i sina händer, som satt honom i stånd att uppträda mot Kullman, eller att ens under hand underrätta de öfriga bankerna om förhållandet, dertill sakna vi ännu alla an ledningar och N. D. A. får derför förlåta, att vi icke instämma i anklagelsen. Den mycket omnämda handtverkaren känna vi, vi hafva känt honom ända från vår tidigaste ungdom, Han är för oss idealet af en svensk handtverkare: genomhederlig, flitig, sparsam och ytterst slarfvig i sina anteckningar Huruvida vi då få fästa hufvudsaklig vig vidjhans uppgifter, öfverlåta vi åt N. D. A. att afgöra. Vi uttrycka slutligen den förhoppning, att hr Wallefiberg genom att tillåta oss göra utdrag ur Enskilda ankens böcker. så vidt de röra denna sak, måtte sätta oss i tillfälle att om möjligt komma det sanna förhållandet på spåret. Med skäl torde kunna anföras att uti denna kontrovers, N. D. ÅA. som säger sig jemväl hört en annan bankanstalt uppgifvas, ej borde hafva riktat sin anklagelse mot Stockholms Enskilda bank i uttryck, som aldrig kunde missförstås. Det är godt och väl att anklagelserna återtagits, men att kasta ut dylika påståenden i ett pummer och återtaga dem i ett följande har allt utseende af att man var osäker på sin sak, då man med skärpa uppträdde som åklagare. Vidare saknar N. D. A. befogenhet att tala om de Kullmanska förfalskningarne 1870 eller 1871, lika godt, ty uti den omständigheten, att en acceptant i tre personers mnärvaroförklarat) big icke hafva skrifvit accepten, ligger ingen bevisning! att trassenten skulle: hafva skrifvit acceptantens namn. Det uppgifna förhållände att emellan bankdirektör Wallenberg och doktor Lihdström sämjan ej skulle hafva varit rätt god bör icke förundra någon, men nog väcker det löje höra hr Lindström nu beklaga sig öfver att herr Wallenberg icke för flere år sedan velat sitta tillsammans med honom i en festkomite! ;