Dagens Nyheter – 17 september 1874, sida 2

finnande i eder tidning behagar förklara någon för en förfalskares medbrottsling. Hvad som kunde göras gjordes, Och det var att upphöra med alla affärer med en sådan persoii som Kullman, och ehuru det kanhända icke kommit till eder kunskap, har jag visst icke under tre och ett halft års tid gjort någon hemlighet af att jag ansåg Kullman vara oförtjent af all kredit. Stockholm den 5 september 1874. A. 0. Wallenberg. Denna hr Wallenbergs skrift beledsagar N. D. A. med ett längre genmäle, hvarur vi anföra följande: MAllt hvad som i öfrigt förekommer i ofvanstående skrift rörande Strömberg angår oss ej det ringaste, då vi aldrig uppgifvit oss veta något bestämdt derom, och genast då vi ertoro att det var Industri-kredit-aktiebolaget, som visat ett undseende med Strömberg, hvilket vi ansågo för långt sträckt vid ett tillfälle, sådant som detta, upplyste vi härom och förklarade Enskilda banken i detta fall för okgläigr Hvad Kullman beträffar, så anses ej våra uppgifter vara dikt, men hr W. gifver dock vår sagesman dementi! Det är väl någen nyans i dessa begrepp, antaga vi. I Stockholms Enskilda bank, heter det, hafva aldrig funnits några vexlar försedda med Kullmans namnteckning, hvarken utställda eller förfallna den 28jan: 18704. Det hafva vi heller aldrig påstått. Vi hafva sagt, och dervid uppgifvit källan, att förfalskningarne upptäcktes den 28 jan. 1870, men ingalunda att de varit daterade den dagen, eller, för att nu närmare bestämma saken, att vår sagesman, hvars namn förfalskats, den dagen blef underrättad om saken och infann sig i banken, der han förnekade sitt namn. Hr Wallenberg uppgifver, att det var den 7: februari 1871 som dessa förfalskade vexlar diskonterades, och i denna del måste vi hafva större tillit till hans uppgift, som stöder sig på bankens anteckningar, än till minnet hos vår sagesman, som kan hafva tagit. miste om året. Men på hufvudsaken inverkar detta ej det ringaste. Denna är, att en förfalskniti upptäcktes, att den person, hvars namn förfalskades, enligt hvad han försäkrat oss, i tre banktjenstemäns närvaro, hvilkas namn för oss äfven uppgifvits, förklarade att han ej vidkändes sin namnteckning å två vexlar, som af Kullman ;nlöstes. Det förefaller oss då något besynnerligt att hr W. skulle vara i saknad af all bevisning, så att han ej skulle våga ställa Kullman för rätta. Det är då åtminstone första gången hr W. visat räddhåga, Han måtte dock mom sig sjelf varit öfvertygad om att förfalskning begåtts, ty annars hade hån väl gjörthemlighet at att han ansåg Kullman vara.oförtjent af all kredit. Vi uppgåfvo äfven hvad flere, som kände till denna angelägenhet, trodde sig veta, nemligen: att Kullman verkligen fick en skarp tillrättavisning af hr W. Detta länder hr W. endast till heder, men vill han ej vidgå detta, så må det vara hans ensak. Uti en skrifvelse af hr Gustaf Rooth till redaktionen af Handels-oöh Industritidningen försöker hr R. att förklara uppgifterha, att Industrikreditaktiebolagets styrelse och hr Rooth isynnerhet afvetat Strömbergska förfalskningärne i tre veckor, innan de upptäcktes i Skandinaviska kreditaktiebolaget. Med anledning af hr Rooths skrift yttrar Handelsoch Industritidninger för den 8 september: SDet gör oss ondt att nödgas förklara, att hr Rooths bref, långt ifrån att häfvå våra misstankar, tvärtom gifvit dem riklig näring och att det varit egnadt att än ytterligare stärka vårt anta; gande, att hr R. åf hvad som genom hr Blomergs accept måstö hafva förskaffat hr R. evident visshet omifatt sagda accept varit falskt, låtit bestämma sig att icke vara angelägen. om att göra sig. underrättad. om de öfrigasacceptens be skaffenhet, för att sålunda undgå att erfara hvad hr R. med absolut säkerhet måste förvänta att erfara, nemligen att äfven, dessa accept varit falska. Ty om hr R. det hade erfarit och likväl tegat, då hade hr R. varit Strömbergs medbrottsling: Att hr R. skulle föredraga att icke vara det och derjemte möjligtvis få de falska accepten inlösta, finna vi temligen förklarligt. Det låter tänka sig att hr R,, ifall hr .R. omtalar allt hvad han har sig om saken bekant, kan föranleda en annan bttydning af sitt handlingssätt. Efter det att döma hvad vi om saken veta, anse vi likväl hr R:s sak vara Objelpligt förlorad. Häruti instämma vi. Vidare yttrar Handelsoch Industritidningen samma dag angående N: D. A:s böskyllningar mot Enskilda bankew följande: Derpå blir N::D. A. ond; ond på oss; på hr Wallenberg; på sig. själf, kanske på hela verlden och tidningen vill-med allt våld tvinga: oss till att instämma deri, att hr W. är en af våra gröf: sta brottslingar, Ett af de många brott, hvarför hr W. blifvit af N. D. A. anklagad, är nu, att han för fyra år sedan skall hafva låtit samma förseelse komma till låst; för Hvilken vi i denna tidning ställt hr G. Rooth till svars! Gerna för oss, vi hafva icke stått fadder åt hr W.; men som vi ej beller äro slägt med N. D. A., så se vi oss nödsakade af denne vår vän fordra några bevis, innan vi instämma i förkastelsedomen. Dessa bevis sakna vi ännu. Enligt N. D. A. skall en mycket BKederlig handtverkare hafva förklaråt, att den 28 januari 1870 i Enskilda banken upptäckts; att den förres namn blifvit förfalskadt å en af Kullman utställd och i bänken diskonterad vexel. Hr Wallenberg åter upplyser omy att Kullman ännu den 7 februari 1871-diskonterat vexlar i Enskilda banken. Att N. D. AA. tilltror hr Tvallenherg, att vid allt hvad.hr W. företager lägga en 1 alla riktningar särdeles verksam ömsinthet i dagen, derom vittna ett stort antal artiklar i nämda tidhing; i hvilka hr W:s namn förekommer. Viv betvifla likväl att ane N.-TV A tror hrs W. vara så oddhiertad att