Dagens Nyheter – 16 september 1874, sida 2

så fördelaktigt ljus som möjligt. Dertill kommer, att krigföringen fortfarande är å ömse sidor så oordnad, att man oftast stannar i villrådighet om den vigt som bör tillmätas de militära operationerna. . Under sådana förhållanden hafva vi-med afsigt nästan helt och hållet lemnat de spanska krigshän delserna åsido. Deremot finnes det en annan nyhet från Spanien, hvilken, ehuru den icke är fullkomligt färsk, väl borde hafva förtjenat att något närmare kommenteras. Vi syfta nu icke på konflikten mellan carlisterna och de tyska kanonbåtarne, hvilken icke synes komma att antaga så väldiga proportioner som man till en början befarade, utan på den i början af denna månad inträffade ministerförändringen i Spanien. Ännu har det dock icke lyckats oss att i den utländska pressen spåra någon tillfredsställande redogörelse för anledningen till detta ministörombyte. — Emellertid meddela vi för dagen ett utdrag ur en Madrid-korrespondens till Indep. Belge, angående den oväntade händelsen. Korres.pondenten skildrar den på följande sätt: Jag har sällan bevittnat en ministerkris, som inträffat så hastigt och oförmodadt som gårdagens (den 3 september). Det var först fram på eftermiddagen, som ryktet om en kris, denna gång definitiv utbredde sig i staden. De båda åsigter, som inom ministeren bekämpade hvarandra, kunde icke sammanjemkas efter den diskussion, som egde rum i mivisterkonseljen samma dag som general Zabala anlände till Madrid. Äfven denna gång var det generalen, som tog initiativet till förändringen. Han hade an vändt förmiddagen till samtal först med ju stitieministern och sedermera med general Cattoner. Derefter begaf han sig till presidentens palats, hvarest han till marskalk Serrano personligen : öfverlemnade sin afskedsansökan. De hade sedermera en lång öfverläggning. Hertig de la Torre lät öfärtala sig att tillsvidare fungera såsom konseljpresident. Innan Sagasta begaf sig till marskalk Serrano, utfärdade han till alla sina kolleger en kallelse att sammanträda kl. half 4. Med undantag af Martinez, som föregaf ett tillfälligt illamående, samlades alla ministrarne vid 4-tiden i statsrådssalen, hvarest Sagasta delgaf dem general Zabalas afskedsansökan och rådde dem att allesammans lemna sina portföljer. Resultatet blef att Sagasta kl. 5 eftermiddagen ingaf alla ministrarnes afskedsansökningar till hertig de la Torre. Efter ett kort samtal gaf denne i uppdrag åt Sagasta att i egenskap af chef för den blifvande ministören och konseljpresident utse efterträdare till -hrr Zabala, Oattoner och Martinez. Hrr Camacho, Arias, Ulloa och Ortiz qvarstannade på sina poster och hr Colmenares öfvertog justitieportföljen. Till -kolonialminister utsågs Navarro Rodrigo. Sagasta begaf sig derefter i sällskap med Ulloaoch Ortiz till general Serrano Bedoya, hvilken på anmodan öfvertog krigsportföljen. Nästan samtidigt blef inom den politiska verlden underrättelsen spridd om den gamla ministörens afgång och kabinettet Sagastas bildande. Jag söger med afsigt kabinettet Sagasta, emedan det är han, som för mnärvarande beherrskar situationen. Han har öfvertagit ledningen af en regering, uti hvilken de konstitutionella elementerna befinna sig i majoriteten och han har vid sin sida åtminstone tvänne kolleger, som gerna äro sedda i de politiska kretsärne. General Bedoya har i Catalonien förvärfvat sig anseende såsom en skieklig administratör och man hyser den förhoppningen att han skall blifva en förträfflig krigsminister. Rodrigo är ännw ung, talangfull talare och stilist; känd såsom författare af några historiska arbeten och, efter hvad det påstås, begåfvad med mycken energi. Krisen har naturligtvis öfverraskat alla, men i synnarhbet Alfonsisterna, som straxt innan den definitivt utbröt voro så segerstölta med anledning af den hållning Zabala och Martinez intagit i konseljen. Nu dölja de icke sitt missnöje med sakernas: vändnog, enär de beredt sig på att nordarma och kabinettet skulle lyda deras vink i samma ögonblick som man i Madrid sysselsatte sig med de aktnivgsbetygelser, prins Alfons fått mottaga från stormakterhas sida. Hans resa till. England gamt hans visiter hos kungar och prinsar, som samtidigt med honom vistades i detta land, äro ännu alltjemt föremål för talrika kommentarier härstädes. Det Alfonsistiska partiets tidningar hafva redan börjat tala i en resignerad ton, ty i Spanien misströstar man aldrig, i betraktande deraf att det oförutsedda spelar en stor roll i vår politik. Jag samtalade i går