Dagens Nyheter – 16 september 1874, sida 2

gick i den s. k. trädgården och plockade litet grönt åt grisarne. Han såg henne medan han följde vägen som lopp längs efter diket fram till gården. Hon fortfor med sitt arbete; imen han stod stilla och sade: — Det är besynnerligt, att du icke frågar mig om något. — Hvad skulle jag väl fråga om? — Hvar Axel är t. ex, Ha, ha, ha! Han är icke låagt borta. — Hvar? hvar? frågade hon och närmade Big diket. — Så du blef ändå nyfiken: Ha, ha, ha! Ja, vill du se mildt, mycket mildt, på den stackars gamle dvärgen, så skall jag säga dig det. — O, ve! hvad det var för ett tvunget leende! Nå, jag får väl lof att säga dig det i alla fall. Han är nere i skogen bredvid borgruinerna. Spring dit ned, så får du, veta nytt. Nu går jag in till din fader. Några minuter derefter hade dvärgen tagit plats vid bordet i hvardagsrummet på Ravnslökke, Maren satte fram mat och dryckesvaror åt den hedrade gästen, hvilken hon dock personligen hade mycket emot; men det vågade hon icke låta någon märka. Frands satt midtemot gästen och frågade otåligt, hvarför han hade förblifvit borta så länge, huruvida hans plan nalkades gitt utförande och så vidare.