Dagens Nyheter – 12 september 1874, sida 2

I(JIJ — ett par rumlare från byn och en kringvandrande man, som satt der och fick sig en bit bröd. Enskräddare satt på bordet (th sydde; men han hörde icke till kroggästejne i egentlig mening. — Två glas punsch! ropade Frands, då han trädde in genom dörren. I — Riktigt, ropade Jens; men det på min räkning. i — Hvad är det för konster? knotade Frandg. Du har ju betalt hela dagen. od — Det är som det bör vara, tydde svaret. Jag betalar omkostnaderna föy pande. ren och dit hörer också förtäringea — Se så bråka nu inte! Här bgalar jag, yttrade Frands, i det han fattade ett af de framsatta glasen och klingade mid värnen. Krögaren tyckte icke illa ony en gådan der godmodig tvist, uppkommega deraf att båda dryckesbröderne ville betala. Han ansåg sig böra säga de två välklägda böhderna någon artighet. — 5Se, det var ett par vackra häktar, utbrast han och kastade en blick gedom förstret, i synnerhet den bruna. Den är riktigt ståtlig. Det är det yppersta kreatur, jag sett här i trakten. t -Ån den svarta då? sade Jeng med en sur min, j — Åhja! Den är minsann inte fal heller, när man betraktar honom närmare — men den bruna ser så obegripligt rask ut,