Dagens Nyheter – 12 september 1874, sida 1

samtalet på det ämne, som föranledt deras sammanträffande i dag. Jakobine rodnade till en början och förbief tyst. Snart upplyftade hon emellertid sitt hufvud och lyssnado mera frimodigt till hang ord. — Jag är blott en lång gosse, gade han, och då det blef tal om att jag skulle gifta mig, för att mina systrar måtte få sin bemgift, eå syntes det mig strax litet underligt. Men min far är den som råder, och jeg förstod nog att det icke kunde bli annorlunda. Då jag hörde ditt namn nämnas, gade jag att jag icke kände dig; men så var det en god vän som hviskade till mig: 80 dig bara före, Axel! Tycker du icke om flickan så blir det väl ej så omöjligt att slippa henne. Derför såg jag mig -före. Jag var i Alstrups kyrka en söndag, och då såg jag dig. — Och du tyckte väl icke om mig? — Tror du det? — Jo, det gjorde jag nog; men jag fick andra betänkligheter i stället. Jag hade hört dig omtalas som en okonstlad ung flicka, som uppväxt på en ensam bondgård, och då tänkte jag att du knnsko kunde vara min like. Men jag såg nu, att du var en fin och: präktig jungfru, som gick i. sällskap med förnäma flickor. Jag hörde att du kunde sjunga efter noter och hade läst eå många böcker att du var riktigt lärd. — Och det bar jag ju också DVÄRGEN, 20