Dagens Nyheter – 12 september 1874, sida 1

lunda uttryckt: Guillemots eget uppträdande har väsentligen bidragit att göra vederbörande franska myndigheter mot honom obenägna; enär anmärkningar i detta afseende blifvit vid flera tillfällen hos beskickningen anförda, bland annat deröfver att han med enträgenhet besvärat såväl hertigen af Broglie som hr Magne med ansökningar om penninglån. Det är verkligen att beklaga, att hr Guillemot i Paris kunnat uppträda såsom svensk. Väl har det blifvit oss bekant att han gatt i omlopp ett slags tichbornska fondpapper, att infrias efter gkadeersättningens erhållande, och att dessa löften icke blifvit helighållna; men att uppträda som lånesökande hos personer, som sitta i franska regeringen, då man nästan pockar på sin rätt till skade-ersättning, vittnar om en betänklig brist på takt och grannlagenhet. Önskar hr Guillemot ämnen för att öfva skriftställeri, torde han, utan synnerlig ansträngning, lätt kunna finna andra episoder af sin lefnad, vida intressantare och lämpligare för hans penna, än den affär, han nu behandlat; och äfven om det skulle falla honom in, att egna sig åt en för allmänheten mera roande verksamhet såsom författare, tro vi, att han ej behöfver finna sig i förlägenhet för ämnen, hemtade ur hans egen rika erfarenhet.