Dagens Nyheter – 12 september 1874, sida 1

RA 7 nn — Rask! upprepade Frands och reste sig till hälften från stolen. Ja, det är också iden flinkaste häst, som finnes i — i — vår ockan. — Skål, svåger! gade Jens med ett uttiyck af öfverlägsenhet. Det var väl att du sade: I er gocken. — Åh! genmälde den andre; jag skulle no kulnat taga er gocken med. i Ng, nej! Låtom oss nu inte vara galnal: Astrips sockens hästar och Gundelunds sockens — det är en förbannad skillnad! — Men jag vill gerna tro att din B-unte är flinkast i Alstrups sochea. —1I Cundelunds socken med! ropade Frandå och slog handen i bordet. Era hästar äro tjocka och uppblåsta af grönklöfver; hbs ois ge vi dem hafre. Vågar du låta din) svarta häst löpa i kapp med min? — Ja det gör jag visst. Jag håller häst mot häst Nu tog! krögaren till orda: — Svågrar och vänner kurna gerna skämta med hvaraadra vid glaset. Men att när man sår vad, hålla häst mot häst är intet skämt; ett vad bör vara sådant att man kan vinna och tappa med lika stort nöje. Det är mycket roligare att hålla om dryckesvaror — punsch öfver laget! Sju glag punsch det är ingenting att förlora; men den ene vännen bör icke vinna en dyrbar häst från den andre.