Dagens Nyheter – 10 september 1874, sida 2

detta år skulle bli en festdag; ty Frands hade låtit undfalla sig ett yttrande, som kunde så tolkas. På qvällen eprarg derför Jakobine-ned till Alstrup för att underrätta sina väninnor derom och för att rådfråga dem angående anstalterna för festen. Emellertid kom Frands hem och åkte in på gården med samma stela hållning som vanligt. Sönerna kommo och spände från hästarne. Mannen gick in, och medan han lade ifrån sig ressakerna, såg han sig omkring i stugan och frågade: — Hvar är Jakobine? Maren sade det och omtalade på samma gång det löfte dottern aflockat henne. Dermed var mannen icke riktigt nöjd, men han tröstade sig snart med att han ju kunde draga ett streck deröfver. Så satte han sig till bords och var mycket tyst. Ändiligen tog han till orda, i det han lade knif och gaffel tillbaka på tallriken: — Jag hade också tänkt att Jakobines födelsedag skulle firas, men icke på det sättet; så att det var dumt att hon skulle fråga prestoch klockaredöttrarne till råds derom. — Kan det skada något? sade hustrun. — Nej — åhnej! Men det är en så egen sak. Jag kom under vägen att... Men ty:t! der ha vi hela raden. Nu kunna de alla få veta det, eftersom det icke skall vara någon hemlighet. ;