Dagens Nyheter – 10 september 1874, sida 2

de biktande rakt in på lifvet, som man säger, utan att någon synlig ovilja deraf väckes. Vi sågo bland andra en armenianska, som gjorde sin bikt. Ung, vacker och dyrbart klädd samt lätt beslöjad, knäföll den sköna synderskan först vid altaret framför den heliga jungfrun och sedan i biktstolen. Hennes klädning var icke af den fotsida snitten, och ofrivilligt, som jag förmodar, blef den ännu kortare genom knäfallet. Vi hade nyss genom det tunna floret sett hennes älskliga anlete. Nu vände hon oss ryggen på ett lika behagligt sätt. Den ställning, hon intagit, bibehöll hon länge och tycktes hafva mycket att omtala för sin själasörjare, äfvep han ung och ståtlig, men med allvar och värdighet i hela sitt väsende. I grannskapet af biktstolarne finnas till de besökandes beqvämlighet flera soffor, emedan kyrkan i öfrigt icke har några bänkar eller sittplatser. På den soffa, som stod närmast den vackra gruppen, slogo vi oss ned bredvid en förut der sittande turist, helt visst genremålare till yrket. Med ögonen riktade på biktstolen, presten och armenianskan, gjorde han med sällsam färdighet snabba utkast i sin stora annotationsbok. Jag ser sällan någon öfver axeln, men kunde rörande honom icke jåta bli. Var han icke elev af professor Wallander, så var han dock något besjälad af hans förmåga. Innan bikten var slutad, var hans esquisse färdig och träffande lik, med den enda anmärkningen att klädningen voro ännu kortare. Tecknarens afsigt och sysselsättning voro så påtagliga och iögonenfallande för både den biktande, om hon någon gång såg åt sidan, och för hennes och de öfriga biktfäderna, äfvensom för det förbigående folket, att hade detta passerat i Mänchen, Milano, Dijon, Augsburg eller Köln, så fruktar jag för att han fått ögonen utrifna. I Rom deremot fäster sig ingen vid dylika saker. Tolerans bevisar det i alla fall, och denna måhända större än hvad våra kyrkliga dignitärer skulle hafva mage att smälta, ehuru de i andra frågor åtminstone, jemförda med Roms, anse åig ytterligt fördragsamma. När man flera gånger varit i Rom och hvarje dag under sin vistelse derstädes besökt Peterskyrkan, får man stoff till många historietter af ofvanstående art, men genom att förtälja dem alla skulle man på detta sätt aldrig komma från den gamla kyrkostaden. Peterskyrkan är störst och ljusast bland salla Roms och alla verldens kyrkor, men derför, efter byggnadskonstens regler och de lärdas påståenden, ingalunda vackrast. 120 år, eller från 1506 till 1626, hafva användts till hennes färdigbyggande, under hvilken tid fjorton olika byggmästare, icke alla af samma smak, hafva lagt hand vid arbetet, hvadan den sakkunnige påstår, att många af. kyrkans partier hafva flera stilar på samma ång som ingen stil alls. Detta skall man : döck vara arkitekt för att kunna se, men med helt vanliga ögon förnimmer man, att S:t Paolo fuori le mura iskönhet och prakt fullkomligt mäter sig med S:t Pietro in Vaticano; äfvensom att S:t Giovanni in Laterano, och S:ta Maria Maggiore icke stå långt efter. Troligt är dock, att alla tre de senare tillsammans icke kosta så mycket som Peterskyrkan och Petersplatsen ensamt, eme-. dan denna kostnad sammanlagd uppgår till den fabulösa summan af 49 millioner scudi, eller 196 millioner svenska kronor; dekonstverk och grafmonumenter oberäknade, som sedan 1626 kommit kyrkan till del. Härvid kan man tillämpa att: smakar det, så kostar det. Det är. heqvämt att. få sina synder förlåtna när som helst, men. dyrt har det varit för de syndare, som : fått släppa till fiolernå. Att nu komma till Rom med blotta resekostnaderna som ett minus i sin kassa och gratis få se all denna herrlighet, kan deremot vara, värdt sina penningar. Kyrkan S:t Paolo är byggd aposteln Paulus till ära, och legenden -säger att,Petrus och Paulus: . detta ställe togo afsked af. hvarandra är på jorden. S:ta Maria Maggiore hartillkommit på grund af en sammanstämmande dröm af påtven Liberius och patriciern Johannes. De drömde nemligen båda, att snö hade fallit en natt på den plats, der kyrkan nu står... Drömmen besannades morgonen derpå, och templet blef rest. Från 366 och intill närvarande tid många. gånger restaureradt, bibehåller det dock sin ursprungliga prägel, och bland de målningar, som pryda dess inre, finnes en; som föreställer de -båda drömmarenas sammanträffande på morgonqvisten och kyrkans utstakande i det hvita snötältet. S:t Giovanni in Laterano är ryktbar såsom Roms förnämsta kyrka under fornoch medeltiden. Den är byggd och invigd till Johannis döparens ära, och Konstantin den store har här undfått sitt dop.: e Dessa äro Roms förnämsta och fristående kyrkor, hvilka: desslikes. bära namn af basilikor. Flera andra hafva äfven ett någorIunda fritt läge, men de flesta stå antingen i förbindelse med kloster, välgörenhetsinrätt