Dagens Nyheter – 9 september 1874, sida 2

— MM — likna oxen, passar icke riktigt in på de på vidsträckthet eller godhet mäta ed grannens; men som han eger sjelfva h frudgården, tycker: han att ban skulle vara egentlige herremannen. Han har fått e jndomen med sin hustru, och i slägten lefva ännu åtskilliga sögner från den la borgens tid, medan man på vestra fården med de förnäma egarne, Bom ofta Vifvit ombytta, vet ehdast föga om slikt. Ja, det påstås till och med, att Frands Jepsens hustru härstammar från en gammal adlig ätt, som råkat i förfall. Djupt bar slägten i sädan händelse sjunkit, ty gården var försummad och svårt graverad med inteckningar; der rådde stor oordning både ute och inne, då Frands mottog den. Menu han hade sett det kunde blifva något af den med tiden och för att komma i besittning deraf tog han Maren Ravnslökke till hustru oaktadt han var en vacker och ståtlig ung man med en icke alltför obetydlig förmögenhet, och hon en liten, ofta smutsigt klädd flicka, gom icke blifvit van vid ordning eller huslighet. Men han var arbetsam och karaktärsfast, och hon var god och foglig. Under tidernas lopp fick han gården efterhand ombyggd och marken någorlunda uppodlad, och på samma gång lyckades han lära Maren att hålla sitt hem snyggt och trefligt. Det var ett godt förhållande mellan de äkta makarne;