Dagens Nyheter – 9 september 1874, sida 2

Lite här och lite der. Försommaren 1874. Forts. fr. föreg. nr.) Pantheon. — Engelsbryggan. — S:t Angelo-obeliskens resning. — En rådig och modig sjöman. Palmqvistförsäljning. — S:t Peterskyrkan. Jag har nu tarfligt redogjort för några få af Roms märkvärdigaste ruiner. Att tala om dem alla skulle blifva både ointressant och för långt. Dessutom äro många af dem för ögat intresselösa, om ock deras historik är storartad och betydelsefull. Ingen kan numera fatta, att Marcelli teater rymt 20,000 åskådare; ej heller af de få lemningar, som återstå af Vestas och Veneris tempel, förstå på hvad sätt man hembar sin dyrkan och offrade på kyskhetsoch kärleksgudinnornas altaren. Den bäst bibehållna bland alla Roms ruiner, och som kanske icke ännu bör bära detta namn, är Pantheon eller som det nu af några kallas: larotunda. Byggd vunder Augusti regering och fullbordad 27 år före Kristi födelse, vet man icke med visshet hvartill Pantheon under de första sju seklerna begagnades; dock torde det på grund af de många och höga nischerna varit en mausol eller ett bildergalleri i stort för den tidens märkvärdiga män. Alla skriftställare, som tala derom, berätta att en slösande men smakfull prakt der vår rådande, så utsom invändigt. I sjunde århundradet invigdes Pantheon af påfven Bonifacus IV till kyrka och har sedan dess i tretton sekler varit hvad den ännu i dag är, ett katolskt tempel med många altaren och dylikt. Rafael och ere andra märkvärdiga män ligga här begrafna. Pantheons form är cirkelrund,. desg tak är en väldig kupol med en ofantlig rund öppning i midten. Detta är helgedomens enda men tillräckliga fönster, hvars rutas klarhet eller dunkel beror af det solbelysta eller mulna himlahvalfvet. Vid regnväder är också midtelpartiet af Pantheons vida marmorgolf slipprigt och vått, men de dyrbara sarkofagerna stå vid sidorna, och så långt under de bågformigt uppspringande hvalfven, att regnet ingen skada kan åstadkomma. Jag känner hvarken Pantheons höjd eller vidd, men vid högaltaret kan den starkaste stämma icke tala så högt, att det redigt hörs till ingångsporten, och som höjden synes vara i proportion till vidden, så kan man deraf göra sig en föreställning om byggnadens storlek. Pantheon ligger midt i det tätare befolkade och så kallade nya Rom, hvars många moderna palatser och kyrkor äro byggda på det gamlas ruiner. Häraf framgår, att Rom för två tusen år sedan sträckt sig öfver hvad man nu kallar både det aya och gamla, hvilket ock bevisas af ringmurarnes utsträckning omkring det hela. Pantheon är alltså numera en kyrka och, såsom sådan, hvarken den största eller den vackraste, men dock den egendomligaste och en bland de äldsta af de flera hundrade, som finnas i Rom. Från ruinerna förflytta vi oss nu in på det kyrkliga gebitet och gå genom en mängd små och krokiga gator till via di tordinona hvilken utmynnar vid Engelsbryggan, som leder öfver Tibern. Denna beryktade bro. och största pulsålder mellan tvenne rikt befolkade stadsdelar är alldeles för liten och trång för den stora trafiken. Dess nötta och gropiga stenbeläggning är svår, såväl föråkande som gående. Flera broar än dennaleda öfver floden, men de andra ha mindre anor för sig och förorsaka en omväg till centralpunkten af denna stadsdel, Peterskyrkan och VatikaRT Ra ed fa Ä