Dagens Nyheter – 9 september 1874, sida 2

der och allt folk. En ordlekare skulle kortare svarat: det duggar jemt. På taket till de förutnämda kolopnaderna stå i samma halfcirkel som dessa 162 helgonstatyer af marmor, hvilkas storlek föga understiger våra konungabysters på Stockholmstorgen. Detta och mycket annat fängsla blicken utanför kyrkan; låtom oss nu stiga in i densamma. På hvilken plats man än i Rom må befinna sig, der utsigten är fri, synes Peters kupol högre och större än alla andra kyrkor. Men när man första gången anländer till Petersplatsen, förefaller det som kyrkan skulle vara mindre än man föreställt sig; detta till följd af de högresta omgifningarne; ty inkommen, endast i die Vorhalle, eller hvad man på svenska kallar vapenhuset, märker man genast de oerhördt stora dimensionerna. Detta förrum, hvars tak är i stuccatur, och väggar och golf af marmor, är 220 fot långt, 40 fot bredt och 60 fot högt. Kolossala ryttarstatyer af Konstantin och Karl den store förhöja dessutom effekten af det hela, och är denna imposanta entrå sådan, att man förvånas på förhand öfver hvad sedan skall komma. Från detta rum skiljer sig den egentliga kyrkan icke med dörrar, utan med tjocka, nedhängande täcken; detta för att undvika buller. Man viker ett sådant åt sidan, går igenom och låter det falla tillbaka, Ofullständigt blir dock det lifligaste begrepp hos läsaren, huru trogen och talangfull teckningen än må vara gent emot den verklighet, som här möter ögat. Ingen skog af pelare, intet mystiskt halfdunkel, såsom i Milanoeller Kölndomen, trycker och fördystrar det hela. Ljust och fritt är midtelskeppets hela längd och bredd. Peterskyrkans ytinnehåll är nära dubbelt så stort som St Pauls i London, och tredubbelt mot domens i Köln, emedan den förstnämda innehåller 200,000 och den sistnämda 69,000 qvadratfot. Peterskyrkans midtelskepp är 150 fot högt och kupolen ytterligare 300 fot. Från kupolen och upp till spetsen med den gyllene kulan, hvilken rymmer sexton personer, känner jag icke höjden, men det hela sammanlagdt utgör mer än 460 fot. Kupolens största vidd är 600 fot i omkrets. Att se detta ytinnehåll smyckadt med de ädlaste metaller och mosaikinläggningar, prydt med de förnämsta målares och skulptörers mästerverk, samt allt detta väl och otvunget ordnadt, är i sanning en njutning, värd en resa till Rom. Bland de många statyerna af Kristi ståthållare, som här äro uppställda, är aposteln Petri minst. Af brons och i sittande ställning, omkring . en manshöjd. från golfvet, framskjuter aposteln den ena foten några tum framom stolsplanet. Klädd i sandaler, äro alla tårna synliga, och främst den skinande stortån. Bilden är af ädel metall, ehuru den med undantag af denna tå mörknat af tiden. Tåens bibehållna glans härrör deraf att ingen from katolik besöker kyrkan utan att kyssa denna tåspets, något som går för sig utan synnerlig ansträngning för högresta personer. Jag räckte icke till, hvilket också var mig likgiltigt, men så tänker ingen god katolik. Fadren upplyfter sin minderårige son och modren sin a a dotter för att fullgöta denna ceremoni. Sedermera sträcka föräldrarne på sig sjelfva så mycket som möjligt, om de äro småväxta, och hjelper icke. detta, så börja de hoppa jemfota tills de nått sitt mål. Man behöfver blott vara i apostelns närhet ett par minuter för att få se många dylika hoppningar. Gud vet om. de småländska läsarhopparena kunna hoppa bättre. Peterskyrkan är byggd på samma ställe, der Petrus under Nero led martyrdöden; och nära hans bronsstaty är hans grafkammare, under kyrkans golf, belägen. Detta är helgedomens förnämsta punkt och liggande i sjelfva dess midt. Öfver grafven reser sig ett 100 fot högt tabernakel, uppburet af fyra rikt förgyllda, svängda bronspelare. Detta är mindre vackert än dyrbart och förstör dessutom något det i öfrigt rena intrycket af det 600 fot långa midtelskeppet. Det staket, som omger trappnedgången till grafven, samt de på detsamma placerade, evigt brinnande lamporna, 89 ll antalet; der vid de förgyllda grafportarne knäböjande Pius VI, ett mästerverk af Canova, allt detta är i desto renare stil och så mycket vackrare. I närheten af nedgången till Petri graf är också ett litet altar, från hvilket vid högtidliga tillfällen påfven sjelf läser messan. Öfver allt detta höjer sig den ljusa och rymliga kupolen, hvilande, som det synes, blott