Dagens Nyheter – 4 september 1874, sida 2

generalen eller generalen-portvaktaren en icke ringa uppmärksamhet, och den vid palazzo Venezia icke minst. Den ståtliga figuren, med den nobla hållningen och det vackra anletet, uppbar med ädel värdighet den af finaste äde väl sittande årägten. När dertill kommo hans stora förgyllda kommandostaf och det guldkantade, svarta, breda sidenbandet som axelgehäng, så må det förlåtas mig såväl att jag, för ett ögonblick förbländad, antog honom tillhöra sällskapet P. B:s högst uppsatte, som ock den för öfrigt något förmätna och djerfva jemförelsen. Med någon smula fantasi söker och finner man sina idealer öfverallt, och något mera äh en blott och bar illusion var äfven denna bricollistiska uppenbarelsö i en portvaktares skepnad... Han kände väl till att Bacchus är en gud och Barbara ett helgon, och med dessa tänkesätt böra både han sjelf och den som beskrifver honom vinna nåd för stormästarens ögon. Med en slängkyss oeh derefter med handen på bjertat bjöd jag honom farväl, dervid reflekterande: När en sådan matador vaktar porten, hur ser då husets herre ut? Från piazza Venezia komma vi genom smärre krokiga pator fram till kejsar Trajani forum, der ans obelisk, i lika höjd och storlek med Aurelii vid Colonna, står. Dessa pelare äro 150 fot höga, 11 fot i genomskärning och af cirkelrund form. Inuti finnas rymliga trappuppgångar och utanpå slingra sig, från foten till toppen, ypperliga hautreliefer, föreställande dessa kejsares krigståg och segrar öfver olika folkstammar. Utom djur, krigsmaskiner och symboler äro flera tusen menniskfigurer, cirka 2 fot höga hvardera, på dessa kolonner eller pelare åskådliggjorda. Kolonnerna, hvilka äro uppresta dtver imperatorernas grafvar, hafva fordom uppburit deras kolossala statyer; men påfvarne, som kunna vans: dalisera ostraffadt och till följd deraf offentligt hafva låtit Aurelius. efterträdas af Paulus och Trajanus af Petrus, storheter äfven de, och visserligen med något äldre anor; såsom samtida med Caligula och Nero, men i harmoniens intresse är smaken skef, och helt säkert är den himmelska portvaktaren sjelf ingen vän af sådant fjesk. Hvilken lön deh fjeskande fick är svårt att veta, men anförde han vid himlaporten omflyttningen såsom en merit, så kanske han erhöll samma svar som den tre gånger omgifte mannen: STror du här är något dårhus! — Från Trajani forum är blott ett par minuters väg till det gamla Rom, som från denna sida börjar med Capitolium, ett högt liggande, men temligen oansenligt hus, hvars öfverbyggnad synes hafva föga att skaffa med tvåtusenåriga minnen; men dess omgifningar: och dess egen grund hafva det så mycket mer. Capitolii samlingar äro icke så rikhal-. tiga, men de gom finnas desto intressantare. I den sal, der de gamla kejsarbysterna förvaras, igenkännerman bland de: hundra marmorhufvudena ganska lätt. Neros. An-: letsdragenäro hvarken grymma eller fula, ansigtet rundt och något. fetlagdt, blicken snarare mild än kall; men ändå är det hela rått: och ytterst vidrigt. Det är tigern, men icke då han mördar utan då han leker med sitt lefvadde byte. Utan att på förhand hafva läst eller hört omtalas Neros bedrifter, kan man dock skönja hans sinne!ag i den stela marmorn. Vespasiani ädla drag tolka lika lätt motsatta egenskaper. Messalina, Claudii femte gemål, har sitt för sig, men att se, hvad .den öfriga mängden går för, är icke så godt. Någonting af Cesar hafva dock de) flesta, liksom hans prägel i öfrigt är förherrskande i det gamla Rom. Filosofernas, fäktarnes, faunernas och duf-, vornas salar hafva också storverk att skåda. Så ser man den dödligt sårade galliske fäktaren, en satyr, ett Ariadnehufvud, en Sokrates, en Cleopatra och främst samt bäst bland allt — dufvorna med sin vattenskål icke att förglömma — den capitolinska Venus, ett grekiskt mästerverk, om :af eller efter Praxiteles-vetjag icke. .oMantänker sig i allmänhet Venus såsom, ung .och.skön och:mera tillgänglig än återhållsam, . och-.här förverkligas i sanning detta: begrepp med undantag af ungdomen; ty denna Venus torde väl vara ett par tusen år gammal och har under hela tiden varit tillgänglig för millioner, men ändå är hon lika oförderfvad, lika skön och ser helt visst lika ung ut som den stund hon utgick från sin: skapares hand. Kanske är hon nå? got hårdare ;uch kallsinnigare än Amors moder, den himlaburna gudinnan, men de vackra: och mjuka. formerna, synas. bevisa motsatsen, och en tränatur skall. den man vara, som icke finner henne hänförande, tilldragande och inbjudande., Från Capitolium leda tvenne trappgångar ned till Forum Romanum, ett fält af rektangulär form och upptagande en yta af cirka 500,000 qvadratfot. Denna plats är rent af öfversållad af minnesmärken från Roms äldsta tid, och. för att helighålla legenden om uppfostrarinnanför stadens båda grundläg-gare finnes, nästan alltid en lefvande varginna instängd i ett till Capitolii nedre etager hörande rum. Den nuvarande representantmamman så gfet och välskött ut, men hon torde nog ändå föredraga friheten framför äran, om hon sjelf finge välja. Forum Romanumy,-somi ursprungligen och under frihetstiden eller revubliken besagrnades till