Dagens Nyheter – 2 september 1874, sida 2

en sådan sak vid dryckesbordet. Men som de hufvudsakliga vilkoren befunnos å ömse sidor tillfredsställande, skedde senare underhantlingar i vittnens närvaro, och innan Landsthinget afslutades, var Iver Skram från Voldbjerg förlofvad med Ellen Spend från Rammegaard. De rätta vederbörandes moning blef icke efterfrågad, och den hade icke heller något att betyda; ty visserligen var brudgummen aderton år gammal, men bruden endast åtta. Det var således egentligen en förlofning mellan två barn; men sådana förlofningar voro mycket vanliga hos den tidens adelsfamiljer. Vid dylika tillfällen brukade dock som oftats bestämmas, att brud och brudgum, när de blifvit fullvuxna, kunde upphäfva förbindelsen emot att betala den försmådda parten en viss Beumma i skadesersättning. Så ock här. Den som bröt kontraktet skulle betala den andre två tusen dukater, och när bruden var gexton år, skulle bröllopet hållas eller lösesumman utgifvas.. Men uppehöll den ene den andre längre i följd ef obeslutsamhet eller annan orsak och ändå till sist bröt kontraktet, så skulle för hvarje år, som sålunda förgick, läggas tusen dukater till den ursprungliga summan. Nu kunde det således sägas äfven om Iver Skram och Ellen Spend, att han Fäste henne vid Landsthing Allt med så mycket guld.