Dagens Nyheter – 2 september 1874, sida 2

Lundqvist med att skrifva kontrakt. En dag i juli förlidet år sade Lundqvist sig ha förlorat hyreskontraktet å magasinet nr 53 Drottn nggatan. Han sade sig dock få ett lika giltigtaf rosshandlaren Sim. Hirsch Ison, som hade dispositionsrätt till magasinet. Som dock ej Hirsch kunde träffas, bad Lundqvist Flygelholm att tills vidare skrifva ett hyreskontrakt, enligt hvilket han uthyrde magasinet vid Drottning ar tan till Lundqvist. Hvartill Lundqvist skulle använda det, sade han ej. En gång hade han uttryckt den meningen, att han gerna ville hafva originalkontraktet i sin ego, så att hans hyresvärd ej skulle få veta att det blifvit transporteradt på Industribanken. För ett par år sedan hade Fiygelholm äfven skrifvit ett hyreskontrakt å ett magasin vid Stora Nygatan. Hvad slags varor der voro upplagda, kom han ej ihåg. Detta kontrakt återfick han sedermera. Wilhelmsson hade på senare tiden varit magasinsbokbållare hos Lundqvist. Han sade sig veta, att Lundqvist ej innehaft något mera ryskt rågmjöl än de 900 mattorna i magasinet vid Ersta. Försäljningen af mjöl till grosshandlaren Nydahl och stadsmäklaren Lunden kände han till. Dessutom hade en pråm blifvit lastad och afgått till Skeppsbron. Köparen kände han ej (man antager Nyköpings bolag). Han hade varit i Industribanken några gånger med anmälningssedlar för omsättning å lån. Så hade lånet, för hvilket mjölet utgjorde hypotek, af honom omsatts långt efter det mjölet blifvit försåldt. Lundqvist hade förklarat det så, att det varit en annan person, som gjort mjölupplag i hans magasin, och att det var denne lånet numera gällde. Den 13 december om morgonen bortfördes ett parti kaffe från St Paulsgatan till tyska kyrkogården. Han antog, att det derifrån fördes till olika säljare. Några dagar före midsommar i år bortfördes från magasinet vid St Paulsgatan 320 balar kaffe till magasinsbyggnaden vid Stadsgården. Lundqvist var då närvarande och hade redan anländt till St Paulsgatan, när Wilhelmsson om morgonen kom dit, Äfven Wilbelmsson hade skrifvit hyreskontrakt å Lundqvists uppmaning. Detta var ett nytt dylikt å magasinet vid Drottninggatan. Lundqvist tog det och använde det. Timmermannen Johansson berättade, att en morgon i medio eller slutet af juli en främmande herre kommit å gården till huset nr 22 St Paulsgatan och begärt att få låna en hoftång. Han sade sig nemligen skola bryta upp merlan till ett lås å ett af magasinen. Hoftången befanns vara för klen, hvarför han erhöll en kofot till låns. Med denna sönderbröt han låset och öppnade dörren. Mannen liknade Lundqvist. Han hade en annan person i sällskap. kardrängarne Wallman, Lundberg och Johansson, anställda hos åkaren Granqvist, intyade nästan sammanstämmande att de några tminstone tre) gånger kört kaffe från St Paulsgatan. Vid dessa tillfällen var Lundqvists komanjon, Andersson, nästan alltid i magasinet; Lundqvist var der stundom. Sundberg sade sig ha hört såväl Lundqvist som Andersson beställa hästar hos åkaren Granqvist. En dag något före jul körde de ett parti kaffe till tyska kyrkogården; en annan gång till magasinet vid Drottninggatan. En dag nu på sommaren körde de ett större parti till magasinsbyggnaden vid Stadsgården. En del af det kaffe, hvilket blifvit fördt till magasinsbyggnaden vid Stadsgården, var hypotiseradt hos magasinsbolaget för ett lån af 7,000 kr. Vi återkomma nästa gång till detta nya streck af Lundqvist. För inkallande af flera vittnen blef härefter målet uppskjutet till nästa fredag kl. 10 f. m. Slutligen vilja vi upplysa allmänheten, som tvifvelsutan med intresse följer detta mål, om det hufvudsakliga innehållet af den konvention angående förrymde förbrytares utlemnande, som är afslutad emellan vårt land och Nordamerikas Förenta stater. Artikeln 2 i konventionen innehåller, att kontrahenterna skola till laga behandling utlemna alla sådana Pasenen som blifvit anklagade för något af följande brott: Mord eller försök att begå mord; våldtägt; sjöröfveri; mordbrand; rån och inbrottsstöld; förfalskning i skrift och förfärdigande eller utprånglande af falskt mynt; underslef begånget af offentlige embetsmän, deruti innefattadt tillgrepp af allmänna medel. RÅDHUSRATTEN. Försnillning och förfalskning I går meddelades i rådhusrättens sjette afdelning utslag i målet mot häktade stationsskrifvaren J. Bark. Han dömdes derför, att han undansnillat statens medel och sökt dölja försnillninperna genom förfalskning, till sju års straffarete och att för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig, — Bark förklarade sig missnöjd med utslaget: !