bedrägerier, för hvilka bolaget af Lundqvist blifvit utsatt. Den 25 juli 1873 erhöll Lundqvist ett lån af 16,000 kr. För denna summa hypotiserade han 950 mattor rågmjöl, förvarade i magasin vid Ersta. : Dervid företedde och aflemnade han ett hyreskontrakt å magasinet, upprättadt med en hr Wårman. Den 28 augusti samma år erhöll han ett ytterligare lån å 45,000 kr. å 3 månader mot hypotek af 420 balar kaffe, förvarade i magasin i huset nr 22 St Paulsgatan. Äfven nu medföljde ett kontrakt, upprättadt med Wårman. Dettalån omsattes å förfallodagen. Femtio balar af det hypotiserade kaffet erhöll Lundqvist under lånetiden tillåtelse att förflytta till ett magasin i huset nr 53 Drottninggatan. Den 16 oktober samma år erhöll Lundqvist ett ytterligare lån å 24,000 kr., för hvilket hypotiserades 258 balar kaffe, förvarade i sistnämda magasin. Detta lån omsattes äfven, sista gången den 17 juni detta år. Vid omsättningen i april månad lemnades ett nytt hyreskontrakt å nämda magasin, upprättadt med en parfymhandlare J. E. Svensson. Denne har emellertid förnekat att någonsin ha skrifvit detta-kontrakt. Allmänna åklagaren ansåg sig med anledning häraf böra yrka ansvar å Lundqvist för förfalskning. . Den 30 nästlidna juli trodde man sig ha anledning antaga, att det ej stod rätt till med Lundqvists affärer. Bokhållaren Söderström blef derför sänd till Lundqvists kontor med begäran att få visitera magasinerna. Han blef då af bokhållarne ombedd att möta vid St Paulsgatan kl. 4 e. m. Det besked, han då fick, var att inga nycklar funnos till magasinet. För öfrigt vore detta af ringa nytta, ty inga varor funnos i magasinen. Lundqvist hade rest till Hernösand eller Sundsvall. Man telegraferade då till båda dessa städer, men fick det svar, att han ej afbörts der. Det var nu man beslöt att på egen hand göra sig förvissad om det fanns något qvar i magasinerna eller ej. I vittnens närvaro öppnades magasinet vid Ersta. Detvar tomt. magasinerna vid St Paulsoch Drottninggatorna hade utom banken och Lundqvist äfven tullkammaren sitt lås, emedan de innehöllo tullpligtiga varor. Åtföljda af en tulltjensteman, begaf man sig dit. Magasinerna vid St Paulsgatan voro äfven tomma. Man iakttog att tullkammarens lås blifvit uppbrutet; till bankens lås hade deremot falsk nyckel begagnats. Bokhållaren Wårmans företrädde derefter. Han hade varit i Lundqvists tjensti ett par år. I maj månad förlidet år bad Lundqvist honom att efter diktamen skrifva ett hyreskontrakt. Wårman gjorde så. Derefter tillsade Lundqvist honom att skrifva sitt namn uoder kontraktet. Vårman gjorde äfven detta. Lundqvist tog kontraktet och sade ej, hvad han skulle använda det till. Wårman träffade en tid derefter bokhållaren Söderström hos industrikreditaktiebolaget. Denne frågade honom, om han hade några magasiner att uthyra. Han hade nemligen å bankens kontor sett de Wårmanska kontrakten. Wårman frågade Lundqvi t, hvad detta skulle betyda, hvarpå Lundqvist visat honom det Amelnska kontraktet bhfvittransporteradt på Wårman. Det har således ingen fara, tillade Lundqvist. Wårman lade ingen vigt vid hela saken. Den 1 augusti 1873 skref han på samma sätt ett kontrakt om uthyrning af magasinerna i huset nr 22 St Paulsgatan. Han kom sedermera ej i håg det. Sedan Wårmans förklaring afslutats, anhöll sekreteraren i Industribanken, häradshöfdiug C. Dahlgren, att, enär enligt den amerikanska lagen såväl målsegare som vittnen skola afgå ed, de närvarande måtte med ed fästa sanningen af sina uppgifter. Ed afgicks derefter af dem, hvilkas vittnesmål härnedan omförmäles. Bokhållaren Söderström vitsordade hr Heckschers och .bokhållaren Wårmans uppgifter. Han var den som blifvit utsänd af Industrikreditaktiebolaget för att visitera magasinen. Samtalet med Wårman om uthyrande af magasinen skedde vid jultiden. Grosshandlaren Nyhahl tillbandlade sig af Lundqvist den 12 november förlidet år 500 mattor mjöl. Dessa hemtades från magasinet vid Ersta. Stadsmäklaren Lunden tillhandlade sig af Lundqvist för annan persons räkning den 10 oktober förlidet år 100 mattor mjöl och den 28 oktober 275 mattor. Hvarifrån de hemtades, kunde han ej säga. Mattorna lemnades fritt ombord å fartyg. Fröken filma Engström hade varit anställd i parfymhandeln nr 66 Drottninggatan, hvilken handel under firma Sevan komp. förestods af nämde J. E. Svensson. Lundqvist var dock förlagsman, En dag (samtidigt med inbrottet i magasinet vid Drottninggatan) inkom Lundqvist i boden. Han hade någonting under rocken. Han bad att få lemna en kofot i ett inre rum och begaf sig ditin. Några dagar derefter anträffade hon kofoten-. liggande under en lår. Hon lemnade den till hr Svensson, hvilken åter öfveranat den till polisen. Fröken Engström tilllade, att Lundqvist vid nämda tillfälle åtföljts af en mansperson, i hvilken hon trodde sig igenkänna Lundqvists förre kompanjon, hr:B. Andersson. Sf Bokhållaren Flygelholm hade varit förste bokhållare hos Lundqvist. Han visste af, att 950 mattor mjöl förvarats i magasinet vid Ersta. Hvarthän hela partiet försålts, kunde han ej a SR man a an RR fe be HA.