Dagens Nyheter – 1 september 1874, sida 2

som tycker om alla menniskor, med undantag af dem, hvilkas umgänge han framförallt borde söka. Konung Ludvig är en dylik karaktär. Han flackar omkring med ett totalt förbiseende af alla kungliga former och genom en egendomlig tillfällighet är han alltid just der, hvarest man minst kunde vänta att träffa honom. Han är i Tyrolen, när statens angelägenheter kräfva hans närvaro i Minchen, och i Miänchen, när ministrarne vänta honom i Tyrolen. : I förra veckan skildes konung Ludvig från kejsaren af Österrike efter ett kort besök och hans trogna undersåtar mottogo strax derefter med misstro den underrättelsen att han dykt upp i Paris, I dag reser han hem igen, förutsatt att han icke ändrar sig och ställer kosan till Dover. Konstnär-konungen förstod att välja den rätta tiden för ett angenämt besök i den intressantaste staden i verlden. Marskalk Mac Mahon var borta, så att konungen icke ens behöfde göra sig besvär med att aflägga en ceremoniel visit. Han tog i stället sin legationssekreterare under armen och gick från museum till museum, från utställning till utställning; han beundrade Ludvig den 15:des bostad och fick den stora vattenkonsten i Versailles att spela två timmar före den vanliga tiden, till stor missräkning för: de lustresande; som kommo längre fram på dagen. Vill man hafva en fullständig motsats till den bayerska konungens fjärils-natur, kan man icke önska sig någon mera slående, än den tunge och solide franske marskalken, som nu återvändt från sin stora utflykt i Bretagne. Hvarför Mac Makon egentligen har underkastat sig allt detta besvär, som efter mångas mening varit, nästan mera än han stått ut med, är icke lätt att säga. I allmänhet påstås visserligen att marskalken rest för att rekommendera sitt septennat till det bästa; men var detta verkligen meningen, så torde resan kunna anses förfelad. Det finnes icke någon enda lojal röst, som ropat länge lefve septennatet!, :hvilket också skulle ha varit en ren motsägelse, då septennatet på grund af sin egen natur icke kan lefva mer än på sin höjdi6, år. Deremot har man doligen ropat länge lefve för republiken, ehuru det också är ett betänkligt rop; enär många med skäl anse det icke vara så alldeles säkert att republiken ens är vid lif. Då marskalken och hans ministrar antagas hysa mindre vänliga känslor för republiken och då det på förhand måste vara klart: för dem satt de icke kunna slippa att höra detta rop under en resa genom Frankrikes städer, synes den förklaring, som Times afgifver angående resans ändamål, vara mera naturlig... Den stora : engelska tidningen antager att det alls icke har varit meningen att framkalla hvarken det ena eller det andra ropet, och att resan alls ickehaft något politiskt syfte. Saken är helt enkelt den, att marskalken rest ut för att inspektera dockorna och argsenalerna i Brest och Lorient. Att på resan medtaga en mängd prefekter och mairer samt ett par, tre biskopar var oundgängligt. Hvarför skall man söka hemliga planer i fullkomligt öppna handlingar? Sanningen är att märskalls Mac Mahon med afseende på karaktär, uppfostran och politiskt förstånd är en god adjutant — och ingenting vidare. Läsaren torde erinra sig den gamla soldaten i Bleak House, hvars förträffliga hustru bestämmer alla hans handlingar, men som låtsar sig icke förstå det emedan disciplinen måste bevaras. Det är LE möjligt att fmna en mera träffande bild af marskalkens karaktär. Hans ledande tanke är att disciplinen måste bevarås, och det är icke den sämsta grundsåts en man i hans ställning kan hafva. Nationalförsamlingen valde honom på grund af denna princip, ehuru det hu ser ut som om några gåfve honom sina röster i tanke att kunna fråntaga honom uppdraget, när de så funno för godt. Men det är ganska karakteristiskt för marskalken att han icke är i stånd att begripa hvad söm menas med en anställning med uppsägningsrätt. När en person med hans egenskaper och med en soldats: uppfostran mottager ett formligt uppdrag att vara president under 7 år, måste han nödvändigt betrakta alla fransmän såsom rekryter, som blifvit värfvade till krigstjenst för lika många år. Vi äro nu i september; nationalförsamlingen här rest hem, Paris är lugnt, Versailles är öde och : tömt och följaktligen är det adjutantens pligt att visitera utposterna och se efter om alla skildtvakterna äro på sin plats; Marskalkens resa skulle ha varit misslyckad, om den hade afsett något af de ändamåljsom iman velat tilllägga den; nen den är icke misslyckad — helt enkelt derför att den icke haft något ändamål. : I Frankrike har ånyo en duell egt rum mellan tvenne publicister. Hr Lanier, utgifvare af en lamdsortstidning i departementet Sarthe, hade utmanat hr Charles Lamöur,