Dagens Nyheter – 1 september 1874, sida 2

wa 180—nytt bottenhjul, men hvad uret härigenom vann i ett hänseende, förlorade det i ett ant nat. Först gick det en stund, så stod des stilla, så tog det åter plötsligen fart, öch låstannade det igen. Och hvar gång ted tog fart, så stötte det som ett gevär, när skottet brinner af. Under flera dagar gick jag med en kudde på bröstet, men till slut beslöt jag att gå till en urmakare. ; Han tog också sönder utet helt och hållet, och efter att länge ha betraktat hvarje enskild del deraf genom sitt mikroskop, anmärkte han, att det icke stöd rätt till med minuthjulets tänder. Han repäårerade det och satte det i gång igen. Nu gick det också mycket bra, med undantag deraf att visarde, när klockan fattades tio minuter i tio, fastnade vid hvarandra, och från det ögonblicket blefvo de tu förvandlade till ett och vandrade tillsammans hela tiden. Ingen i verlden kunde se hvad klockan var på ett sådant ur, hvarför jag åter gick till en urmakare, for att få felet rättadt. Han sade, att glaset icke var nog kupigt, och han tillade att det behöfdes en ny fjeder, och att för öfrigt hela verket behöfde bjelpas upp. Han fick göra som han ville, och sedan gick också uret temligen oklanderligt, endast med undantag deraf att, när det gått lugnt i åtta timmar, började det surra som ett bi, under det att visarne togo sig till att löpa omkring, och det så hastigt att de elutligen alldeles förlorade sin individualitet och blott syntes utgöra delar af en fin spin