Dagens Nyheter – 1 september 1874, sida 2

enda fat jord. Slutligen begynte han sjelf då och då-krafla sig ned i schaktet, förmodligen för att se, om hamn ändå icke skulle kunna räkna ut huru det hängde ihop med den nya metoden; och när han då var vid dåligt humör och likasom stött samt utledsen på det hela — har visste ju nemigen mycket väl att vi ständigt ökade vår skuld; och att vi ej förtjenade: en enda! cent: — så rullade hån ihop sig. på en säck i någon undangömd vrå och tog sig till!att sofva. Men hvad hände? En dag då vi hunnit ungefärs åtta fot ned; så mötte vi ett stenlager, så att vi icke kunde arbeta mera förrän vi företagit en sprängning; och det var ändå första sprängnineny :som vi någonsin: behöft företaga sedan fom Qvarts kom till verlden. : Vi tände luntan och begåfvo 088 skyndsamt upp ur schaktet samt aflägsnade oss ungefär femtio alnar derifrån; men vi glömde alldeles bort Tom Qvarts, som låg i sin bästa sömn säcken. En minut derefter fingo vi se ett rökmoln hastigt uppstiga ur hålet, och så kom en örfärlig knall, och omkring tyra millioner tons stenar, större och mindre, samt sand flögo unefär halfannan engelsk mil upp i luften, och midt ibland allt detta var, Gud bjelpe mig, gamle Tr Qvarts, som hväste ogh fnyste alldeles ohyggli under det att han sökte få fatt i ett eller anna som flög förbi honom, : Men det Hjelpta icke, som ni väl kunna förstå; nej; det hjelpte icke den ringaste md. Sedan under två och en half minuts tid sågo vi icke till honom; men:så DOgynis det regna stenar och allt slags grus, och med -ett slog också Tom. ned: omkring tio fot från den plats der vi stodo. Jag tror mig kunna säga att han nu tog sig ömkligare ut än något kreatur som jag förr eller sörvara sett Det ena örat Md RR sjelfva svansen; gech hang morrhår Padt Hlifti Hereddr ch så ur hn svärtad öfver hela kroppen af krut och rök eh nedsmutsad af mull oeh sand. Det kunde ju icke tjena någonting till att komma med ursäkter. ,, vi kunde ej säga