Dagens Nyheter – 1 september 1874, sida 2

rade lögner. TVå man icke längre hade sysselsättning för homom i sällskapets tjenst, vände han sig till hr Herman Rather, en af Chicagos förnämsta borgure, som rådde honom att söka anställning vid! Chicagos offentliga bibliotek. Detta gjorde hen och skref följande bref till bibliotekarien hir Poole: Mr Poole, :Esq. Jag har härmed den äran att anhålla om en plats vid det offentliga bibliotekelt i Chicago. Jag talar åtta olika språk och har i åtskilliga år sysselsatt mig med litteriira arbeten. I det jag hopas komma i grunstig åtanke, förblifver jag, ire, eder ödmjuke tjenare Jeovannini Dominique de LUnti. Chicago den 31 mars 1874. Nu hade han alltså blifvit spansk adelsman och svor på satt han var född i Spanien. Vid nästa ditrektionssammanträde var mr Rather så intagen i denna ättling af det spanska adelsblodet, att han icke allenast rekommenderade honom till platsen vid.biblioteket, ute till och med i Staats-Zeitung för den 20 april skref ett långt loftal öfver honom och fr:s.mhöll hvilken vinst det skulle vara för biblioteket att försäkra sig om en man, som icke allenast talade sitt eget castilianska modersmål, utan tillika kunde uttrycka sig på flytande engelska, tyska, franska, italienska,, danska, svenska, norska och ryska. Lycklitgtvis fick Rather nu af danska konsuln den upplysningen, att den unge, spanske hidalgo, för hvilken han så varmt intresserat sig, endast var en dansk bedra gare. Härmed afgjordes frågan om den unge mannens anställande vid biblioteket i Chicago, och kort derefter finner man promenerande på Chicagos gator en ståtlig, elegant klädd dam, som har en märkvärdig likhet med vår hjelte Kristian Lund eller Alexander Lunti eller: Don J. D. de LUnti. Denna dam kallade sig nu mrs Isabella Rothe, och det var en gåta för många, hvarifrån hon fick. medel att omgifva sig med så stor elegans, som hon utvecklade. Hon bar ständigt toaletter efter nyaste mod och juveler af betydligt värde. Hennes eleganta ädedrägt och dyrbara smycken hulpo henne att förskaffa sig vidsträckt kredit, och då hon snart efter sitt uppträdande som dam igenkändes vara identisk med Christian Lund eller Alexander Lunti, blef hon tagen i förhör af polisen. För denna berättade hon att hon var en dansk comtesse, som af sin äldre broder hade tvingats att mot sin vilja äkta en gammal adelsman, men för att undgå honom hade hon flyktat till Amerika med jen yngre tillbedjare och wid afresam från hemmet iklädt sig karlkläder för act lättare kunna undgå sin broders spioner. Efter ankomsten till Newyörk hade hennes älskare lemnat henne, och då hon nu stod utan vänner och penningar, beslöt hon; att fortfarande spela rollen af karl för att lättare vinna någon anställning. Men då, hon för kort tid sedan upptäckt sin ölykare i Chicago, hade hon återtagit sitt köris vanliga drägt. För andra sade hon sig vara gomtesse Knuth; f. d: höfdam hog drottningen af Danmark. En tid efteråt bodde hon 1 West Lake Street och hette der Isabella Ruper, gift med en rik:egenfomsegare från Newyork. Det sista man hört om denna mystiska person var att hennes bagage blifvit afsändt utan adress till St. Domingo House i Newyork, dit hon: således antagligen bögifvit sig för att söka ect nytt fält för sina operationer. Såsom tillägg och förklaring till denna ur Chicago Times hemtade historia meddelar danska tidningen Dagens Nyheder följande Sommaren 1869 erhöll polisen i Köpenhamn underrättelse att der i staden uppehöll si en ung österrikisk officer och adelsman vid namn Charles de Lambert, som berättade att han blifvit tvungen att Aykta från sitt få dernesland, derför att han i-en duell dödat sin motståndare, och att anledningen till striden hade varit att grefvens motståndare talat föraktligt om katolska religionen, hvilken; grefven förklarade sig vilja försvara till d.et yttersta.. I Köpenhamn. hade grefve Iiambert, som talade flytande franska och tyska, förstått att innästla sig hos ett par äldre adelsdamer, hvilka i likhet med grefveris senare offer i Chicago blefvo alldeles förbländade af hans fina sätt och artiga smicker, så att de rikligen försågo honom med penningar och lyxartiklar. Polisen: anställde i all tysthet undersökningar rörande greliven, och det visade sig då, att han var ideatisk med en kuggad seminarieelev Jakoh Lundt, som hade utmärkt sig lika mycket senom sina språkkunskaper, som: genora sm lättja och sitt lättsinne. Denne Lundt bade 1867 gjort en resa till Paris, der han xlutligen föratt kunna lefva nödgades. slata sig till gatsoparnes brokiga skara, ock efter sin hemkomst hade han någon tid uppelållit: sig hos föräldrarne, hvilka äro ett ytterst aktningsvärdt jar, hvarefter han reste. in till Köpenhamn ör att lära språk. En, vacker sommarmorgon förflyttades till grefvens och hans beskyddarinnors stora förvåning hans bostad, från de adliga damernas trefliga salonger till polisens svala, men något trånga smärum, från hvilka hrm återvände till de, lilla hv..der föräldrar 2 Hat NPSLIA 0 3 ko paa