Dagens Nyheter – 1 september 1874, sida 2

Han och hon. Förliden höst anlände till Chicago en ung man, som uppgaf sig vara dansk till börden. Han var försedd med ett rekommendationsbref till en aktad banktjensteman af hans egen nationalitet, och denne banktjensteman gjorde sitt bästa för att skaffa honom någon anställning. Men då den unge mannen saknade: tillräcklig kunskap i engelska språket, kunde han icke få plats i banken, hvaremot han med hjelp af en rekommendationsskrifvelse från en vid den i Chicago utkommande svenska tidningen Nya Verlden anställd journalist fick plats i det stora Sherman House. Här förklarade den unge mannen att han hette Christian Lund. Den nya platsen i hotellet behagade honom emellertid icke, ty efter få dagars förlopp lemnade han den och fick anställning i The, Gault House. Här började hans sanna karakter komma i dagen, och då han gjorde sig-skyldig till åtskilliga små fuffens, såg han sig snart tvungen att. uppgifva äfven denna plats. För den gentleman som skaffat honom platsen, prosentsrada han sig som en oäkta son af aron Löwenskjold, en man; söm intog en mycket hög ställning vid danska hofvet. Samtidigt härmed berättade han för andra att han var oäkta son till grefve Knuth till Knuthenborg, men då man fick veta att de två adelsmän, för hvilkas son han utgaf sig, endast voro 8 eller 10 år äldre än han sjelf, kom man underfund med osanningarne. Ungefär vid denna tid började han knyta förbindelser med åtskilliga damer och det lyckades honom att vinna deras förtroende till den grad, att de rikligen försågo honom med penningar, hvaraf han begagnade största delen för att förse sig med kläder och smycken. Han förstod något litet franska och häraf begagnade han sig för att gifva lektioner i detta språk, hvarigenom han fick tillfälle att knyta nya förbindelser och stifta nya bekantskaper inom damverlden; Derigenom lyckades dethonom att skaffa sig goda inkomster; så att han icke behöfde vända sig till de män, som i början hjelpt honom. Under industriutställningen i Chicago i fjol såg mån honom ständigt ledsaga damer omkring i utställningsbyggnaden och särskildt såg man honom i sällskap medflen rik. enka, som hade fattat synnerligt tycke för honom och som, efter allt ätt döma, understödde honom på det rikligaste med. enningar. Dock blef denna nya position icke heller ållbar för honom ilängden, och deraf . kom det sig att han en vacker dåg vände sig till ett understödssällskap, som hjelper främlingar att få anställning, och anhöll att få någon plats. Han var väl försedd med rekommendationsskrifvelser. och hade ett så tilldragande yttre, att direktörerna fanno stort behag i honom: och strax gåfvo: honom, plats som tolk vid sällskapet. I dennå ställning uppförde han sig under hela förliden vinter till sina förmäns belåtenhet. Der uppgaf han sig våra son till en rysk adelsman och född i Ryssland: Inom; sällskapet gaf man honom binamnet Marie, emedan i hela hans Nppträdande låg något, som påminde om det vackra könet. Detta hindrade: honom dock icke attintaga sina måltider tillsammans med de öfriga tjenstemännen; han var mycket munter och kunde förtälja mången lustig historia och liksom de andra tog han bra för sig af dryckesvarorna. Han utgaf sig för att vara grefve — mindre kunde det ej gerna vara — och underlät aldrig att skryta öfver sin berömda slägt och sina högvälborna förbindelser i hemmet. Nu hade hans namn blifvit förvandladt till Alexander Lunti, hvilket han tyckte klingade bättre än Christian Lund. Under sin anställning vid understödssällskapet gjorde han sig icke skyldig till några anedsprångs men der som öfverallt annorstädes dukade ban upp de mest komplice