Dagens Nyheter – 27 augusti 1874, sida 2

kan man få se samlad en sådan mängd af vackra, ja, sköna, fruntimmer som här. AÄAfven midt i sommaren, då naturligtvis en mängd af de rikare familjerna vistas vid badoch brunnsorter i England och på kontinenten, gäller detta omdöme. Men — sjelfva. solen har fläckar — i konsten att kläda sig smakfullt, fattas engelskorna ganska mycket. Nöjen finnas här i massa, såväl inom sjelfva staden som i dess omgifningar. Operasäsongen slutar i juni, men de många talscenerna äfvensom operett-teatrarne spela hela året om, och på några af dem är spelet ganska utmärkt, ja, i vissa fall oöfverträffadt, såsom t. ex. är fallet med Sheridans Tadelskolan, på en af de mindre teatrarne. Såvidt jag vet, besöka våra sceniska konstnärer vanligen Paris, när de vilja se och lära något af främmande scener, och få komma till London. Jag kan dock försäkra, att äfven här skulle mycket kunna inhemtas. London här en mängd sceniska artister af aldra högsta rang, och samspelet är på några teatrar beundransvärdt. Särskildt har jag fäst mig vid den uppmärksamhet man här lägger på det stumma spelet — mimiken, gesterna — allt vittnar om ett djupt studium. Men så kan också en artist finna tid att väl studera sin rol, ty då en god pjes här kan gifvas flere hundrade gånger å rad, jägtas icke artisten af oupphörlig inläsning af nya roler, utan kan mera egna sig åt ett genomgående studium af de få roler han får att utföra. Madame Tussands vaxkabinett är verldsberömdt och man bör ej försumma att se det. Det är icke något af de trasverk vi äro vana att se hemma, när någon kringresande artist bjuder derpå, utan det är ett verkligt konstnärligt, med stor lyx utstyrdt kabinett — titeln är väl oegentlig, ty kabinettet består af flera salonger — och det utmärker sig derjemte eller måhända i främsta rummet för de exponerade figurernas porträttlikhet. Föremålen ökas ständigt genom nya figurer efter lefvande eller aflidne ersonligheter, som uppnått någon ryktbar et. Sedan jag sist såg denna utställning hafva Charles Dickens och the Claimant (Tichborne-pretendenten) tillkommit. Små öfverraskningar är den besökande främlingen utsatt för, öfverraskningar, som vittna huru förvillande likt verkliga menniskor figurerna äro. Det hände t. ex. mig att jag satt mig ner på en bänk midt för en grupp af kungliga figurer, och vid sidan af mig satt en äldre herre med stora glagögon, andäktigt betraktande gruppen framför oss. Jag vände mig till honom för att få en upplysning, men fick intet svar. De kringstående engelsmännen skrattade åt mig, ty jag hade talat vid en af vaxfigurerna. En stund derefter råkade jag knuffa till en herre, som stod midt i trägseln. Jag bad om ursäkt — åter skratt omkring mig, ty jag hade åter kommit i kollision med en vaxfigur,. I ett inre rum finnes en del andra effekter, mest historiska minnen; beundrarne af den store Napoleon kunna der få nöjet att sitta i den vagn, i hvilken kejsaren åkte efter eller före slaget vid Waterloo. Tafvelgallerier finnas i mängd och jag beskådade några. Främsta rummet, isynnerhet hvad besökandes antal beträffar, intager Doråes galleri. Bland de få taflorna, jag vill minnas att de voro omkring ett dussin, intaga tvenne stora dukar hufvudplatsen. De föreställa Christ leaving the Pretorium och the dream of the wife of Pilate. Dukarnes storlek päminnor om Paolo Veronese, och om jag icke riskerade att vara profan, skulle jag vilja påstå, att den förstnämda taflan väl skulle ha kunnat vara af denne store konstnär. Det är en beundransvärd tafla. Detta galleri är derjemte en af de briljantaste affärer man kan finna på. . Det har 1873 besökts af 200,000 personer (enligt hvad man sade mig) af hvilket, å 1shilling sterling pr person, representerar en årlig inkomst rmt 180,000. Låta vi nu pruta med oss, t. ox. till hälften, så är det vackert så i alla tall. En annan utställning finnes här, bestående afen enda tafla, nemligen Halman Hunts Shadow of death, och denna, som varit öppen omkring ett år, också å 1 shilling pr person, har redan faktiskt besökts af öfver 100,000 personer. Det är en så originel tåfla, att jag ett ögonblick vill dröja vid den; Scefen är en österländsk boning. Man ser Frälsaren, hvilken som så mången annan dödlig måste arbeta för att lifnära sig Han är här timmerman: Det är afton, solen är i nedgående och Frälsaren har nyss slutat sitt arbete, samt är nu sysselsatt med sin aftonbön,. På österländskt sätt är han