Dagens Nyheter – 26 augusti 1874, sida 2

utom finnas der Waverley-bryggor, Waverleys gator och Waverley-hotell. På ett af dessa Waverley-hotell bodde jag — det var ett at e många temperance-hotel (nykterhetsvärdshus) som finnas i denna stad. Vid middaps: bordet dracks endast vätten. Några clan-chefer såg jag ej till och hörde endast en säckpipsblågcare, och väl var det, ty den musiken kan man vara utan. Edinburgh har universitet,gymnasier, museer m. m. och skall stå mycket högt i kärlek till och omdöme om konst och litteratur. Ett gammalt yttrande är att Edinburgh är örikets hjerna, London dess mage. Togen engelsk artist anses vara riktigt stor förr än Edinburgh fått dertill stämpla honom, och teaterpubliken står till Londons, efter allt att döma, i samma förhållande som Kristianstads publik till den stockholmska. — För tillfället var emellertid publiken på resor och på landet, ty det var den döda säsongen, och teaterlifvet uppehölls af resande trupper, som Aftonbladet säkert skulle ha gått illa åt, hade det utkommit der. Liksom Köpenhamn, så har också Edinburgh fulltaf spårvägslinier. — Ett slags Tivoli fanns der äfven, men uteslutande afsedt för kroppsöfningar. Bland andra kuriösa inrättningar fanns der ett slags båtkarusell, bestående af en båt i form af en cirkel och gående rundt. Den har det vackra antalet af 600 åror, och vär der är en man vid hvarje åra, måste det taga sig rätt bra ut. Men tiden skyndade och från all herrlighet till jernvägastationen på morgonen var vägen ej lång. Pipan hvisslar, ångan frustar Och maskinen väldigt pustar, Och så bär det af i dimman, Fyrti mil i timman, engelska förstås, och det är vackert så. Det finnes expresståg i England, som gå 60 mil i timmen, d. v. s. 1 mil i minuten, men så bär det också i väg med en : svindlande fart. Man får se till att man ej tappar andan på vägen, eri Mm BEA fe Ul Dimman lättade snart upp och så fingo vi, så godt det lät sig göra, njuta af vackra utsigter och se en mängd stora städer på vägen till London. Bland dessa var Newcastle, som såg ut som en riktig stenkolsstad, svart och smutsig, och som också visade sig vara det, för så vidt det rörer affärsqvarteren och kajerna utåt floden Tyne, men den öfre delem af staden är hygglig nog. Der finnas stora, prydliga hus och gatorna äro breda och snygga. Främlingens ögon falla beundrande på den stora jernvägsbron öfver Tyne, ett af den berömde Dtephensons många stora verk. Det är en dubbelbroj sålunda byggd, att under sjelfva jernväggbrop går en bro för åkande och gående och öfver denna sjelfva jernvägslinien. Bron är något öfver a mil lång. Jag var inbjuden till en landsman, hvars hem, liksom de flesta affärsmäns, låg något utanför staden, och öfverraskades af att befinna mig i en dal, som mycket påminner om den sköna Liedalen i Norge — och hit, till denna vackra trakt, skynda stadsboerne från stenkolsrök och dam för att njuta af hemmets trefnad. Som öfverallt i ngland, utgöras bostäderna utanför staden af ett hus för hvarje familj, och till detta hus hörer vanligen en större eller mindre park eller trädgård med de bekanta engelska gräsplanerna, af hvilka alltid en är upplåten till det oundvikliga krocket-spelet. De engelska bostäderna äro vanligen mycket komfortabla. Oaktadt ofta liggande ganska längt utanför städerna, ha de gasoch vattenledning, och ett badrum med ständigt till hands varande varmt och kallt vatten saknas nästan aldrig. Och lifvet inom dessa bostäder, der vänner alltid äro välkomna, är i sanning ett angenämt lif, der herrarne icke skynda från damerna för attröka, spela kort och, drickande punsch i stora qvantiteter, fordrifva aftonen, låtande damerna roe sig bäst de kunna. Här fördrifver man tiden gemensamt med konversation och musik och förtär endast en kopp te med tillbehör. En jemförelse mellan vårt svenska samlif och andra länders, t. ex. Englands och Tysklands, synes mig utfalla till det: svenskas nackdel. I Tyskland, liksom i England, brukar man icke lemna damerna åt sitt öde; der har jag ofta varit med, då Schiller och Göthe framtagits och alla samlats kring föreläsaren, eller har man utdelat flere exemplar af Schillers skådespel, då hvar och en af de närvarande tagit sin roll och ett stycke sålunda lästs högt. Den, som efter en svensk afton vid spelbordet dagen efter vaknar med dunk i hufvudet och ett hål i kassan, torde väl förstå hvad jag menar, då jag sätter engelsmännens och tyskarnes samlif i många stycken öfver vårt. En förd utåt Tyne, som kan göras med någon af de många små ångare, som befara floden, lönar mödan, ty det är ett friskt och brokigt lif, som der uppenbarar sig, och man får en id6 om hvad steukolsproduktion istort vill säga, när man ilar förbi alla dessa många platser, der stenkolen från höga bryggor stjelpas ner i fartygen, men fint och propert får man ej kläda sig för en sådan färd. tv OS ho