Dagens Nyheter – 26 augusti 1874, sida 2

-UV syntes lätt nog att uppfylla. Han hade länge dolt sitt giftermål af fruktan för Julian Vasgalis vrede; och när verlden lärde känna mig, bar jag ett annat namn än hans. För sent insåg jag, haru olyckligt det var att jag någonsin iklädt mig denna förbindelse. Hade jag varit känd såsom hans dotter, skulle det dåliga rykte, han förvärfvat sig, visserligen ha i någon mån återfallit på mig; men nu inträffade vad som var ännu mycket värre. Ingen visste i hvilket förhållande vi stodo till hvarandra, förutom på genare tiden den förrädare, som sökte göra troligt för dig att Phaulcon var min älskare, min medbrottsling. Det är sannt, att min förmögenhet, min ungdom, mitt gamla namn, mitt lysande lefnadssätt gjorde mig firad, beredde mig triumfer. Men derunder — just i följd af mitt förbund med honom — var jag på samma gång föremål för det giftigaste förtal. Och han — ack! du må väl fråga, om ett manligt hjerta någonsin klappat hos honom! — han visste det, visste det långt innan jag hade den ringaste aning derom, och lät den svartaste skugga sålunda hvila öfver mig endast för att dymedelst befrämja gina egna planer. Han ville begagna sig af min rikedom och var af sådan anledning mycket rädd för att jag skulle bli gift. Han visste att jag aldrig skulle kunna komma att fästa mig vid någon annan än en fullt hederlig man; derför lät han sig ange