Dagens Nyheter – 26 augusti 1874, sida 1

ST: Han mottog vapnet och besvarade hennes leende med en betydelsefull blick. — Jag skall icke sakna erforderlig gjälsstyrka, jag skall komma ihåg, att en evig fribet och evig föreniog vänta osg på andra sidan grafven. En gång förut hade han gifvit henne samma löfte. Och hon visste nu likasom hon vetat då, att han icke skulle tveka i den afgörande stunden att uppfylla hvad han lofvat. Knappt hade orden kommit öfver höns läppar förrän ett skott ljöd i närheten. Ett qväfdt anskri följde härpå, derefter blef allt åter tyst. Erceldoune, sprang upp hårdt omslutande det venetianska stålet med sin hand. Han kastade en blick på det ställe, der en skildvakt under nattens lopp oafbrutet vandrat af och an, och han utbrast: — Karlen är skjuten! Han talade hastigt och med låg röst; hang ögon mötte hennes, och samma tanke afspeglade sig i bådas blickar. I den verld, de voro beredda att lemna, funnos flera personer, som gerna ville vedervåga sitt lif för att tjena dem. Men att så var hade de hittills glömt — hoppet hade varit dödt hos dem. Nu vaknade det åter; och ehuru svagt, tjusade det dem. Blotta tanken på möjligheten af en räddning hänförde, berusade dem — ty hvilken himmelsk sällhet väntade dem icke sedan?